A new kind of way.

Okej, jag kommer älta Nöten lite till, men jag ger mig själv det. Kanske är det de enda sättet för mig att verkligen gå vidare. Jag har dock satt en tidsfrist på året ut, sen är det över. Enstaka kommentarer är okej, men inget gråtande eller massa blaj över det som varit.

Känner mig redan bättre till mods. Jag har sagt hejdå, han har inte gjort det men okej...han kanske trodde att det räckte att jag gjorde det..men i min mening så avslutar man båda två om man säger hejdå. Jag är väl kanske inte ett avslutat kapitel för honom. Huvudsaken är att han förstår att han är det hos mig.

I söndags grät jag som en tok och igår med, såg ut som en bäver i ansiktet när jag vaknade. Tack och lov hade jag lyckats dra på mig halsont och huvudvärk och diverse för att bli hemma från jobbet. Men är fortfarande sjuk nu, och det stör mig, men bättre att tillfriskna ordentligt. Även om det är sjukt tråkigt här hemma.

Jag är extremt duktig med att hålla mig offline på alla ställen där Nöten finns, och det är likasågott för jag vill inte att han ska få för sig att fråga om jag är okej eller nåt annat dumt som han alltid gjort förr om åren när vi avslutat. Det ger mig bara onödiga tankar om att han kanske bryr sig trotsallt och sen rullar det på, vi ska vara vänner och hela fadderutten. Vänner kan vi va när jag glömt det vi var. Vad det nu var. Han visste ju....men inte jag. 

Jag är glad att jag gjorde det nu iallafall..hur svårt det än kändes och säkert kan komma att kännas igen, ensamma nätter och dagar.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0