Som november.
Risig idag. Jobbat dagen sovit dåligt innan dess. Ljudnivån i det här huset är inte alltid den bästa, men det beror troligen på dålig isolering. Låg och tänkte länge inatt, fick veta att Nöten skulle till Gran Canaria. Genom Kombon. Som sett det på Facebook. Då bestämde jag att nu skulle det tas tag i. Nu skulle jag avsluta det vi har eller inte har. Eftersom vi inte hörts sen i lördags, så antog jag att that was it.
Bäst som jag låg där och skrev mitt avskedsbrev ( låter som om jag skulle dö eller nåt, men vad ska man kalla det? ) och grät en mängd salta tårar; kom det som vanligt ett sms från ovanstående nöt. Jag försökte va dissig som bara jag kan när jag beslutat mig för nåt, men det där med sms och diss är aldrig en bra grej. Hursomhaver så ledde det till att han berätta att han skulle på semester och att han ville höra av sig för ovanlighetens skull utan att vara snorfull.
Det var la gulligt? Suck. Hur ska man tolka det? Och hur ska man tolka att han inte egentligen skrev något av större vikt men ändå skrev och svarade på mina sms..Och hur ska jag gå vidare när jag inte vill gå miste om något av det här egentligen? Samtidigt som jag inte vill något annat. Varför blev det såhär?
Varför är vi såna här?
Nu är han på GC och....jaa...jag vet ju hur det går till...
I mitt huvud fortsätter jag på mitt avskedsbrev...en vacker dag kanske det kommer på pränt...slutligen kanske det kommer iväg och avslutar det vi inte har men kunde ha haft.
Bäst som jag låg där och skrev mitt avskedsbrev ( låter som om jag skulle dö eller nåt, men vad ska man kalla det? ) och grät en mängd salta tårar; kom det som vanligt ett sms från ovanstående nöt. Jag försökte va dissig som bara jag kan när jag beslutat mig för nåt, men det där med sms och diss är aldrig en bra grej. Hursomhaver så ledde det till att han berätta att han skulle på semester och att han ville höra av sig för ovanlighetens skull utan att vara snorfull.
Det var la gulligt? Suck. Hur ska man tolka det? Och hur ska man tolka att han inte egentligen skrev något av större vikt men ändå skrev och svarade på mina sms..Och hur ska jag gå vidare när jag inte vill gå miste om något av det här egentligen? Samtidigt som jag inte vill något annat. Varför blev det såhär?
Varför är vi såna här?
Nu är han på GC och....jaa...jag vet ju hur det går till...
I mitt huvud fortsätter jag på mitt avskedsbrev...en vacker dag kanske det kommer på pränt...slutligen kanske det kommer iväg och avslutar det vi inte har men kunde ha haft.
Kommentarer
Trackback
