Vi ses på hjärtats bar.

Mina tårar föll till Brustna hjärtans höst hennes ramlade ner för kinden till Elegi.
Det var en fin kväll med Winnerbäck igår. Han vet hur han ska få ut känslorna den mannen.

Idag tar vi steget och gör det jag bävat för. Idag blir lägenheten mindre vår och snart nog är vi ute ur den och någon eller några andra bor här efter oss.

Alla minnen härifrån kommer jag bära med mig i en stor osynlig säck.
Hemmafyllorna med gråten och de tända lamporna, kårenkvällarna som slutat i succé eller katastrof, mys på varsin soffa med varsin nöt, söndagarna med film och skratt. Vem ska nu skratta åt mina gröna mossbyxor? 
Det kommer verkligen inte bli samma sak i en egen lägenhet någonannanstans. Min flytt sker ju dessutom inte långt bort, det blir hem till byn. Spänningen är inte vad man brukar säga olidlig, den är mer outhärdlig. 

Men det kan bli förfärligt, det kan bli bra. 

Jag kommer hursomhelst aldrig glömma den här tiden och jag kommer aldrig glömma den vackra människan som funnits vid min sida, gråtit, skrattat, gjort alldeles förskräckligt dumma saker med mig och svurit på att vi aldrig skulle göra dem igen bara för att upprepa det igen veckan därpå. 

Jag är ingen soldat, men för henne skulle jag gå i krig.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0