Let go already.

Det känns så bra när vi hörs, jag ler inombords. Ibland tänker jag att fantasin faktiskt kan bli verklighet. Det gör gott inombords.

Det gör så ont när svaren blir korta, när jag inte hör något, när tankarna snurrar igång och jag tror att nu, nu den här gången var det sista gången.

Och jag måste släppa taget, helst förra året.

Sen hör jag något igen, och det börjar om igen.

Om jag bara kunde sluta spekulera, fantisera och dumdrista mig. Ta de för vad det är istället.

Men de va ju just det...jag vet ju inte.


Jag är så trött på alla mail och koder
Jag vill ha dig här på riktigt inatt
Och suga liv ur din halspulsåder


Please, can I have it? Please?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0