It's just my life and bad luck

Det är snart oktober, det får inte gå såhär fort. Jag hinner inte med, jag vill andas hösten i min egen takt och räkna vattenpölarna på gatan.

Fast egentligen är det ju inte tidens fel att den går fort, det är ju man själv (läs: jag) som inte tar vara på den tid man faktiskt har över efter arbete och sånt..I guess.

Sen i onsdags har jag hunnit vara sjuk, ledig inför helgjobb, helgjobbat och varit på Robert Brobergs show. Det var super, men skadad som man är av sitt yrkesval så kunde man sitta och tänka över hans texter och analysera.."ah, när han skrev det måste han ha varit i en manisk fas.. och då måste han varit deprimerad"..Men jag tror att det kanske ändå ökade på åtminstone min förståelse för hans texter..Han är inte bara en knasig farbror med lustiga rim liksom..
Önskar jag kunde uttrycka mig så bra. Låten "Jag älskar dig ditt helvete" är för övrigt en av de vackraste låtar som finns..

Idag har man varit ledig, fast förmiddagen gick till en föreläsning om schizofreni, inte så mycket nytt men lite iaf..sjukt vad svårt det är att sitta still och lyssna bara. Men jag hade ju iaf mitt monstertroll alldeles brevid, usch..känns tråkigt att vi inte jobbar på samma ställe längre snart. Tur att vi bor ihop än så länge iallafall.

Efter föreläsningen körde jag hem-hem den lånade bilen, följde med mamma och hämtade mina troll till brorsdöttrar och lekte en stund med dem. Söta underbara troll, vad jag tycker om dem. <3

Nu är jag hemma igen. Jag tänker på i fredags natt, Nöten ringde igen. Återkommen från tystnaden, jag räknar inte våra korta samtal på msn som några vidare samtal. Jaa, samtalet i fredags var väl...ja, jag vet inte..det var nog tur att jag jobbade iallafall, risken finns väl att jag skulle lura mig bort till Därborta igen..And really, what good would come of it? Och ja, nu..nu är det tystnaden igen. Som jag sagt förut..varje gång är sista gången. Tänk den dagen det är på riktigt, även för mig. Den dagen jag inte svarar om det ringer, eller svarar utan att känna?

What will it be like?


Nu vet jag vad det är att älska
och att säga adjö
Det känns som att födas
samtidigt som det känns som om man... man ska dö

Kunde inte sagt det bättre själv.

Vageln Karl-Oskar är så gott som död, may he rest in peace and never come back. Nu är jag dålig i huvudet och magen istället. Jag börjar på allvar tro att min kropp försöker göra sig av med mig. Tröttsamt. Har varit uppe en timme nu, men tror jag ska lägga mig och vila igen. Jävla tråkigt att va sjuk! Hatar hatar hatar det!

Jag hinner tänka alldeles för mycket nu. Jag uppskattar inte det.

Adieu.

Jag har en ovän som heter Karl-Oskar. Karl-Oskar är en blivande vagel och han har beslutat sig för att slå läger i mitt högeröga. Han är smärtsam och mycket elak. Vi utkämpar ett krig. Jag har salvat in han och hoppas att han antingen ger sig av självmant eller helt enkelt dör. Utgången är oviss.

Annars så, tja, en helt okej dag. Trött och fnissig på slutet av arbetsdagen, trött och fnissig här hemma.

Förut bad kombon om ursäkt för att hon är som hon är, det förstår jag inte. Jag vill ju inte att hon är någon annan än den hon just är. Ett underbart monstertroll full av knäppheter. Me like.

Funderar på om jag ska ta och lägga mig med min kära Karl-Oskar, vet inte om jag kan läsa, ögat är helt immigt av salvan jag haft i. Gult och gojsigt är det med. Fin jag kommer va på jobbet imorrn.

"Jag är så fin så"

If we don't meet again; love you long time! ;)

Helgen blev superbra. Va hur kul som helst att återse flickorna. Dock blev fredagen inte riktigt vad den skulle, istället för Håkan blev det köande in till Liseberg i ca en timme..tills vi fick ge upp. Vi kom helt enkelt inte in. Missberäkning från vår sida, vi skulle ju såklart åkt direkt dit när vi kom fram till Göteborg. Jaja, får hålla span på när han kommer igång igen. Jag behöver lite Håkanstämning i mitt liv.

Vi fick istället sätta igång me party medan vi väntade på töserna som fortfarande jobbade. Kvällen vart jättehärlig och jag måste verkligen lära mig att ta en flört. Fina leenden sitter aldrig fel i min bok.

Lördagen åkte vi Paddan och vinkade av kombon på tågstation. Sen blev det matlagning innan vi drog iväg till Lisebergshallen and naked men.. :) Fick vänta en stund på Venus som kom fram med ett försenat tåg och därför hade andan i halsen, men in kom vi till slut. Och, ja...show vart det. Ibland mer eller mindre jämnt...men hetheten tog ut nackdelarna om man säger så. Därefter gick vi ut, men kom aldrig riktigt igång igen.

Det var iaf summasummarum en jättefin helg. Inte mycket som slår att få återse sina vänner, enda felet var att vi inte lyckades ses allihopa samtidigt + att alla inte kunde komma överhuvudtaget. Nästa gång får vi hoppas går ännu bättre! :)

Igår kväll föll saknad över mig, tankar, minnen. Jag vet inte vad det var med just igår kväll, men nånting var det.
Ibland tror man att man är över och att det känns bra, fast inners inne så vet man att man fortfarande håller på att bearbeta. Det tar tid sånt här. Och det blir svårare när man inte kan ställa sina frågor rakt ut.

Han skrev igår, men jag förstår inte riktigt varför..för det blev inte riktigt nåt av det..Bara konstigt.

Idag vankas det jobb igen, jag känner inte för det. Mina fötter gör ont och jag är trött.

But it wasn't great either.
Vaknade imorses med en klump i magen och ett konstigt humör (ursäkta Winnerbäckraden). Kände ovanligt lite för att gå till jobbet. Jag kom iallafall iväg, och jag har inte dött under dagen faktiskt.

Skönt.

Ikväll har jag lagat lasagne, har varit klumpig för ovanlighetens skull. Hade ut mjöl över en större del av golvet och sen fick jag för mig att lasagneplattorna skulle va på golvet lite med. Knas.

Jag är trött, men jag har inte somnat på soffan. Poäng till mig för det.

Jag undrar och tänker och funderar och försvinner.

Snart är det helg, ska bli skoj!

Ja, jag ringde chefen. Jag kommer gå till min avdelning imorgon. Det är som chefen också påpekade, man måste ibland för att komma över sina fobier utsätta sig för dem. Den här patienten är alltså min fladdermus. Usch, fladdermöss är det värsta jag vet.

Varma ord och varma kramar kan göra så himla mycket. Även om de finns i ett mail på facebook och är från en arbetskamrat. Det hjälper verkligen.

Känner mig lite orolig ändå, hur kommer det kännas när man väl sätter sin fot där? Jag har aldrig varit med om det här innan. Alla erfarenheter är bra, också de dåliga..Right?

Annars har idag vart en bra dag. Kombon har också haft ledig dag idag. Jag behövde en ny höstjacka så det gick vi ner för att köpa. Kombon skulle bara ha en kopp kaffe. Slutade med att jag har en höstjacka, två nya klänningar och tights och kombon en jättesnygg topp och även en kopp kaffe på pressbyrån efter en sådär god middag på American Pizza.

Vi har också hunnit med en kvällspromenad i bra takt. Vårt nya liv börjar ju om hela tiden eftersom vi åker på förkylningar och tråkigheter ständigt och jämt. Men snart ska vi vara tillbaka på gymmet och vår Hunk till PT. Han kommer stirra på oss med förakt och göra att vi blir motiverade till att förändra nåt..

Japp..jobb imorgon alltså..Sure hope it's a good day..


Mm..och alldeles nyss var jag "tvungen" att dra i skorpan på foten...och självklart blev det ett blodbad på foten...men så länge jag är stilla så hamnar det ju ingen annanstans, hoppas kombon duschat klart snart så jag kan få lite assistans med papper.

Sådärja..Det var lite blodigt, men så går det. Nej, nu får det bli lite te innan tandborstning och sängen.

Jag ska försöka tänka positivt. Jag börjar nu.

Det man inte dör av, härdar en.

Gårdagens pärs fortsatte. Mamma ringde, min morbror Kaj i Finland har dött. Har träffat han väldigt lite eftersom han bor en bit bort, men ändå. Vi var mycket i Finland när vi var små. Kaj såg ut som ett troll, hade besvär med alkohol, en fru som var överviktig och ganska elak mot honom. I slutet hade han blivit dement. Det var nog skönt att han fick gå vidare nu. Tror han hittat sig en kolonilott i himlen, om himlen finns..Han fick inte ha kvar sin kolonilott på landet för frugan och sonen. Han älskade den kolonilotten.

Vila i frid, Kaj.

Det var en jobbig måndag.
Grinade på jobbet, pratade med chefen. Idag ska jag ringa och säga om jag vill bli flyttad ett tag eller inte. Jag borde ju klara av en patient? Känner mig så jävla dum, men jag fixar verkligen inte henne. Jag har träffat många värre, som hotar, slåss, pissar och skiter på golvet...Det klarar jag hur bra som helst...men hon....näe...blir trött bara jag tänker på de. Suck.

Jag som såg framemot helgen så, ska all energi gå till det här?
NEJ! Det är fan inte okej! (som vi brukar säga)
Det löser sig, på fredag ska det bli kul och lördag likaså!


Om himlen finns är jag förlorad.

Jag hatar min patient.

Bomben har briserat, kvar finns spridda pusselbitar.

Vem fan orkar pussla?

Jo, jag blev tillräckligt bra för att jobba. Än sitter förkylningen i, men det är ju inget ovanligt att det tar tid att bli av med. I helgen har vi fått gå kort på båda passen, jag hoppas verkligen vi får ersättare snart. Det funkar när det är lugnt, men så ofta har vi inte lugnt hela tiiden.

Igår tog jag och Kombon en lugn hemmakväll. Kombon fick det tråkiga beskedet att hennes vovve hade fått springa vidare till de sälla jaktmarkerna däruppe i hundhimlen. Hon hamnar iallafall i gott sällskap, men usch vad sorgligt. Tänker på mina små, längesen de dog (över 5år sen) men det river fortfarande inuti när man tänker på det. Tess var en väldigt söt vovve och utomordentligt trevlig, tyvärr hann jag bara träffa henne en gång.

Vila i frid lilla vovven <3

Hemmakvällen innebar film och en mängd godis..så det slutade som sig bör med magont och koma. Dock har jag inte sovit som en stock utan vaknat på märkliga tider av olika läten. Lät ett tag som de spelade eller nåt ovanför, men det slutade rätt tvärt.

Jaja, ikväll är det jobb igen och sen jobbar man morgondagen innan man har en välförtjänt ledig dag igen. Hade jag varit rik hade jag gått ner i tid lite, 90% hade räckt. Man jobbar alldeles för mycket.

Förresten, Nöten har jag inte hört av alls sen i torsdags...och det känns helt naturligt fast ändå märkligt? Jag tror jag är redo..

Längtar för övrigt massor till helgen som kommer! :)

Helgen är nedsvald med hull och hår. Den blev nästintill uppäten i måndags när man var återkommen till jobbet. En viss patient retar fortfarande upp hela min person. Well..så är det.

Nu har jag min lediga dag och då är man naturligtvis sjuk. Vet inte om det bara är förkylning eller den fruktade nya influensan (svininfluensa felaktigt kallad). Dock tror jag mer på förkylning. Ont i halsen har jag utav bara bängen, funderar på om jag ska ringa och flagga på jobbet. Kan ju va så att man inte tillfrisknar, då står de där imorgon och får hitta en ersättare. Vilket inte är det lättaste när det gäller ansvarig sjuksköterska.

Annars i veckan så har det varit tisdagsfika med Got-Stock och herr A. De hade kanske inte jättekul eftersom jag var ganska trött och då blev ganska fjantig, vilket ledde till att jag drog med Kombon i mitt fjanteri.. :) Men jag tyckte det var trevligt.

Det har dessutom börjat skriva en kille till mig på Facebook, men han har 4 bokstäver i namnet och jag tycker det verkar konstigt..så jag håller mig ganska sval. Jag litar inte på folk som på bara en bild får för sig att man är helt underbar och fantastisk och vill träffas. Nja..de verkar konstigt!

Nu ska jag lägga mig på sängen igen, ringa jobbet och förvarna lite..hoppas dock jag blir frisk. Har inte råd att bli av med helgob och en jävla karensdag.

Jaa, helgen alltså. Det började ju med kickoffen i fredags, och varken jag eller kombon drog den värsta fyllan. Men jo, drunk as hell var vi..skillnaden är väl att vi faktiskt kan uppföra oss någorlunda i jämförelse med gubbar och en och en annan ung dam..

Det blev lite messande med Nöten, och när vi kom hem så pratade vi i telefon och sedan msn. Vips och hejsan hoppsan satt jag och bokade biljett till Därborta och tja..det verkade ju helt sansat då när vi sa godnatt. På morgonen vaknade jag med lite, ja typ ångest, men jag gjorde det ändå. Reste. Åkte tåg i evigheters evighet, och det var värt det. Det var bakfylla deluxe, vi spenderade tiden på hotellet med film på tvn och mys. En skön lördag. Sen åkte jag hem igår, har ju superjobbigt att säga hejdå, men klarade att hålla ihop mig iaf.

Imponerade på mig själv och på Nöten. Han trodde att jag var för feg för att genomföra de, så han var glatt överraskad. Jag trodde det med. Därser man vad dängfyllor kan göra ibland.

Nu är det måndag igen och en arbetsvecka med bara en ledig dag, tungt.

Och, nej..det blir nog aldrig ett besök Därborta igen, så spontan dröjer det säkert år innan jag är igen. Ett fint minne dock.

Jaa, iallafall jag. Har fastnat för en låt jag hörde på P3 imorses, lyssnar alltid på P3 på vägen till jobbet, Pihlis och Moneybrother med samma namn som rubriken på detta inlägg.

Idag har jag verkligen längtat bort. Idag har jag ångrat att jag någonsin blev sjuksköterska, att jag valde att jobba med människor. Idag kände jag mig inte som en duktig och vänlig sjuksköterska. Idag var jag ett argsint och människo-ovänligt "thing". Allt för att EN patient retar gallfeber på en, tjatar om att man inte duger, att man bara sitter och latar sig. Idag var inte en dag jag kunde ta det. Jag hoppas att imorgon är en annan dag. Jag hoppas att jag vaknar någon annanstans "där gräset växer grönare än här".

Tack och lov för fina arbetskamrater och för att övriga patienter var ganska lugna och typ snälla idag. Igår kväll fick jag ju nästan stryk, "jag ska slå dig i hjärtat!!!!", tur att man lärt sig att backa så det inte blir fullträffar patienterna får in...I love my job, men ibland vet jag fan inte hur jag tänker. Ska jag tåla smädesord och slag dag ut och dag in..resten av mitt liv? Jaa, de e klart jag ska. Dock inte med människor med bipolär sjukdom eller personlighetsstörningar..om jag fick välja.. ;)

Jaa..det är torsdag och imorgon är det fredag...en helt annan dag än idag. Känns redan bättre, förut fick jag ett mumintroll av kombon med så lite ljus i mörkret finns det allt.

Usch. Ibland undrar man, om man egentligen nånsin slutar sakna eller längta..efter saker.

Jaa..tror jag får sussa snart..e som sagt skadligt trött. Hoppas jag är en bättre människa imorgon.

*hoppas hoppas hoppas*

Såhär korthårig har jag inte varit på länge. But I think I like it. Det är trevligt med förändring såhär inför hösten (som om det inte är nog med förändringar häromkring).

Efter frisörbesöket som drog ut på tiden, träffade jag Tease och lillen (han som stjäl mitt hjärta varje gång). Så underbart söt är han. Trevligt att få träffa gumman en stund med, det blir ju inte så ofta numera. Är ju så när man bor på helt olika ställen. Pratade av oss om livet i stort och tog en härlig fika på Waynes.

Hemkommen och suttit vid datorn en stund. Är trött. Längtar bort och efter saker som aldrig kommer tillbaka, efter nya saker som inte händer för tillfället. Känner mig rastlös och lat på samma gång. Stiltje.

Annars är det en underbar dag därute, solen skiner och det är ganska så varmt. Sommaren försöker hålla sig kvar, varför kunde den inte ansträngt sig mer när den skulle vara här? Hah, samma fråga som jag ställer angående Nöten. Kommer aldrig få veta I guess.

Var på bio igår me Kombon, såg på Sommaren med Göran. Den var ganska rolig och söt. Inte den bästa kanske, men absolut inte dålig heller.

"Han heter Göran, han är förståndshandikappad"

Puss!