Come back to bed.
Jag är så trött.
Veckan har varit ansträngande på helt nya sätt. Det gör mycket den där kvarten längre på kvällen och rasten vi inte bett om att ha på kvällen.
Idag har Kombon packat in sina flyttlådor i en stor lastbil och åkt uppåt. Hon kommer tillbaka imorgon igen, men hennes saker är borta. Kvar är mina som väntar på att läggas i lådor. En del har hamnat där, men långtifrån allt.
Det är så mycket minnen här.
I torsdags fick vi en spricka i taket, i hjärtat finns en mängd med sprickor. Sprickor som uppstått precis just här, på grund av överbelastning. Men det finns starka lim som får en att komma över det mesta. Det känns fint att det är så vackert att se tillbaka nu. Det hamnar i ett helt nytt ljus när man tänker tillbaka.
Men sorgligt är det. Och märkligt.
Min lägenhet som jag snart ska flytta till försöker jag planera i mitt huvud. Det kommer väl bli kaos till slut ändå. Men kanske något mer organiserat kaos. Jag vet inte ens hur länge man blir kvar där, men kanske behöver jag den tiden där för att finna vart jag egentligen vill ta vägen?
Jag vill så gärna bort men jag vill ändå hem.
Jag önskar att hemma kunde få vara där det har varit så många år nu, men livet går vidare- man måste ju bli vuxen större någon gång.
I år blir jag 25. Kan inte fatta det. Jag känner mig som en 14åring med hjärtat i brand och tvivelaktiga motiv. Men jag gillar den jag är, och jag gillar att tro att det kan funka ibland att bara följa hjärtat. Det man mår bra av, det mår man bra av tills man mår dåligt igen. Än så länge mår jag bra.
Ta mig till kärlek, ta mig till dans
Ge mig nåt som tar mig någonstans
Veckan har varit ansträngande på helt nya sätt. Det gör mycket den där kvarten längre på kvällen och rasten vi inte bett om att ha på kvällen.
Idag har Kombon packat in sina flyttlådor i en stor lastbil och åkt uppåt. Hon kommer tillbaka imorgon igen, men hennes saker är borta. Kvar är mina som väntar på att läggas i lådor. En del har hamnat där, men långtifrån allt.
Det är så mycket minnen här.
I torsdags fick vi en spricka i taket, i hjärtat finns en mängd med sprickor. Sprickor som uppstått precis just här, på grund av överbelastning. Men det finns starka lim som får en att komma över det mesta. Det känns fint att det är så vackert att se tillbaka nu. Det hamnar i ett helt nytt ljus när man tänker tillbaka.
Men sorgligt är det. Och märkligt.
Min lägenhet som jag snart ska flytta till försöker jag planera i mitt huvud. Det kommer väl bli kaos till slut ändå. Men kanske något mer organiserat kaos. Jag vet inte ens hur länge man blir kvar där, men kanske behöver jag den tiden där för att finna vart jag egentligen vill ta vägen?
Jag vill så gärna bort men jag vill ändå hem.
Jag önskar att hemma kunde få vara där det har varit så många år nu, men livet går vidare- man måste ju bli vuxen större någon gång.
I år blir jag 25. Kan inte fatta det. Jag känner mig som en 14åring med hjärtat i brand och tvivelaktiga motiv. Men jag gillar den jag är, och jag gillar att tro att det kan funka ibland att bara följa hjärtat. Det man mår bra av, det mår man bra av tills man mår dåligt igen. Än så länge mår jag bra.
Ta mig till kärlek, ta mig till dans
Ge mig nåt som tar mig någonstans
Kommentarer
Trackback
