Jag vet, det är fel.
Jag tror att det har blivit ett hål i bortahållandet. Det har återigen visat sig att det är lätt att tro att det skulle bli rätt om man höll sig borta. Men det har känts fel, så fel.
Och nu.
Nu känns det rätt, så rätt.
Fast jag vet att det är fel. Hur funkar det?
Vi har aldrig varit bra på att hålla oss borta från varandra, skrev han häromdagen. Jag kunde bara hålla med, det är det vi två är sämst på om något. Och varför ska man hålla sig borta om det finns något man gillar och njuter av? Och bortahållandet orsakar motsatsen?
Hittar vi på ursäkter för att få stanna kvar?
Ja, förmodligen. Men det finns ju skäl till att vi sysslar med det.
Det får bli som det blir, jag vet vad jag gör. Och jag vet att jag inte borde. Men jag trivs i hans ögon och jag saknar hans värme. Jag blir tokig på hans sätt ibland, men jag kan släppa det med. För det är fint att veta att även om det är fel så kan det få kännas rätt.
Och nu.
Nu känns det rätt, så rätt.
Fast jag vet att det är fel. Hur funkar det?
Vi har aldrig varit bra på att hålla oss borta från varandra, skrev han häromdagen. Jag kunde bara hålla med, det är det vi två är sämst på om något. Och varför ska man hålla sig borta om det finns något man gillar och njuter av? Och bortahållandet orsakar motsatsen?
Hittar vi på ursäkter för att få stanna kvar?
Ja, förmodligen. Men det finns ju skäl till att vi sysslar med det.
Det får bli som det blir, jag vet vad jag gör. Och jag vet att jag inte borde. Men jag trivs i hans ögon och jag saknar hans värme. Jag blir tokig på hans sätt ibland, men jag kan släppa det med. För det är fint att veta att även om det är fel så kan det få kännas rätt.
Kommentarer
Trackback
