Du som stal min ungdoms vår.

Varför måste vi prata om saknad, och när vi slutat tala om saknad så talar vi om det som gör att man saknar. Varför? Det tar ingen någonstans, det gör det bara svårt.

Jag blev gammal under våra år. Min ungdom försvann i en dimma av lycka, fylla, tårar och bakfylla.

Ja, jag kanske stal din dödliga charm, men du stal min ungdoms vår och krossade mitt unga hjärta.

Kvar finns ihoplimmade spillror och en gammal flicka som tror det är lätt att glömma och gå vidare, fast hon vet bättre.

Hon vet så mycket bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0