It's just my life and bad luck

när man ser spetsen på din tunga

Snart dags att sova efter en kväll på jobbet. Lite lugnt där igen nu. Undrar hur länge det varar? Skön kväll var det iallafall. Inte den där stressen som legat som ett täcke över avdelningen ett tag. Skönt.

Den här veckan har jag känt saknad, mina vänner är ju så utspridda...saknar att inte ha dem omkring mig, nära. Ger mig ut på ett strövtåg för att samla intryck, vad händer hos dem, vad tänker de på?

Jag är villig att kämpa för mina vänner, om de är villiga att kämpa för mig.

Jag provar mig fram och ser vad det blir av det...men mest av allt vill jag att veckan ska gå och jag får hänga med Syrran igen. Fan. Måtte den helgen gå så jävla långsamt!

Ska bli så enormt roligt.

Men vi tar helgen först, vi gör klart det vi håller på med.


God natt!


Nu har jag gjort en melodi, som vi kan sjunga
Den passar lika bra för snälla som för dumma

Det går bättre och bättre för varje dag. Munnen gör inte alls lika ont längre, börjar vänja mig vid att vara framtandslös. Det jag saknar mest är väl att kunna tugga ordentligt, blir mest flytande och lättuggad föda just nu. Men hey, funkar det med.

Kommit igång bra med träningen också. Känns fint det också. Idag är jag ledig, har inget direkt inbokat, kanske ska dra en sväng med dammsugarn och sticka till återvinningen med plast och sånt. Miljövänlig kan man ju va emellanåt iallafall.

Det här är också veckan som jag bokade in en helg i Stockholm med Syrran! Nästa helg närmare bestämt. Tror ingen är gladare än jag för det! Ska bli så enormt roligt! Undrar om vi kan dricka lite glögg då också...

Ska plocka stygnen på onsdagen innan, så förhoppningsvis får jag använda den dåliga protesen igen, annars får väl stockholmarna se mig tandlös helt enkelt.

På jobbet säger de att jag är hemskans söt, som ett litet troll. Troll gillar jag ju så...jag är väl lite söt då.

Jag vill säga så mycket men idag blir det bara sörja känns det som.


Ledsen över hur det blivit, men accepterar och går vidare..Life's too short..

I fredags opererade jag in en titanskruv för att få en ordentlig framtand. Slog ut min framtand i nio års ålder och nu var det dags att ta ut den där försäkringstanden, innan man blir för gammal. Så nu sitter jag här utan framtand och med stygn i mun, som enligt mig får mig att se ut som något ur den gamla filmen. Men kanske snarare Frankensteins monstermun. I övrigt är jag ganska lik mig själv.

Umgicks med en fin vän igår, såg på film och tjötade lite. Det är skönt me såna där gamla goda vänner som man bara kan va sig själv med. Inget trassel liksom.

Annars har jag funderingar över diverse saker, men eftersom jag inte har någon energi att ödsla på de sakerna så lämnar jag dem åt sidan. Man får väl respektera om folk inte vill ha kontakt med en längre. Synd bara att man inte får veta det. Men så är det.

Livstecken från Nöten fick jag också. En gillad status nu igen. Enda märkvärdiga med det var väl att jag precis pratat med min vän att det liksom inte kommer va något mer. Hade jag varit paranoid hade jag börjat fundera på om han avlyssnar mig, men det gör han ju såklart inte. Det vore ju himla konstigt.

Fortsätter mina småflörtar och glädjer mig åt att känna något annat, glädjer mig åt att ha kommit igång att träna och glädjer mig åt att ha lyckats fått städa med.

Bara sovrummet som ska få sig en omgång också; av städ vill säga...


Nu ska jag leva livet

att jag tänker på dig precis just nu

Igår hade jag ledigt. Var och tog ut tandbryggan, fick en kass protes och kände mig så väldigt, väldigt ensam. Det positiva är dock att jag fick både kök och toalett städad.

Snön ligger tät på marken och det verkar som att vi går ännu en kall vinter till mötes, jag gillar vintern och jag gillar snön...dock hoppas jag på att den inte blir så evinnerligt lång. Det är inget kul att frysa ensam.

Men vi får hoppas på att det blir en lagom vinter, det vore det bästa.

Hade Syrran vart här så hade vi sprungit i snöhögar om kvällarna och kommit in och druckit varma drycker, kanske hade vi haft oss en glöggkväll som slutat i att vi värmde allt med alkohol i och drack det som glögg och fick alla de ljuva ideérna som bara vi kunde få. 

Jag hoppas att vi åtminstone ses snart.

Snart ska jag dra iväg och simma, före jobbet.

Man måste sysselsätta sig, man hinner inte känna av sin ensamhet lika väl då..

Jag är tillbaka på banan. Har inte funnits på banan på mycket länge, inte tillgänglig för någon annan. Mina tankar upptogs ständigt av Nöten, om jag var ute kunde jag bli knasfull och vara tvungen att höra hans röst, få han att veta att jag tänkte på han.

Sömnlösa nätter har jag spenderat med att undra vad han gör, sömnlösa nätter har jag fått övertyga mig själv att det inte är någon idé att höra av sig, inte ens i nyktert tillstånd...

Inte för att jag alltid velat ha honom som förut, ibland för att jag saknat han som vän...Ibland för att jag tänkt att vi kunde vara vänner.

Men det kan vi ju inte...Det ligger inte för oss.

Hade han velat det hade han ju dessutom kämpat för det, jag vill inte vara den som kämpar längre.

Så, nu har jag börjat flörta...och det går förvånansvärt lätt nu...efter förra helgen så är det som att jag vaknat till liv; typiskt då att tandbryggan ska bort, implantat ska in och jag ska gå tandlös i två veckor...blir inget IRLflörtande då inte..

Men jag har fått lusten tillbaka, både på ett och annat sätt...har man förlorat lusten, då vet man hur det känns...allt blir meningslöst och blasé...så känns det inte längre..och jag låter mig översköljas av komplimanger och spelar spelet..

Men...

Mitt hjärta...där kommer ingen in...inte utan verktyg, diverse lösenord och sprängmedel..


I'll never let it go again