Lite för söt..
Igår var jag sådär fantastisk och underbar igen. Så där som bara jag kan vara när lite för mycket vin och drinkar åkt nerför strupen under en hel kväll.
Iallafall så träffade jag på en typ i garderoben, när vi skulle ta ut kläderna för vi var trötta och hungriga. Jag började prata med den här typen, de var en pojke närmare bestämt. En pojke me långt hår och jaa...jag minns inte så mycket mer.
Hursomhaver.
Pojken och jag pussades lite och pratade mer, och plötsligt så gick jag och pojken på stan. Och sen var vi på ett hotellrum och då jag var på toa däckade pojken.
Då gick jag. För jag ville ju faktiskt aldrig vara där från början.
Men det hemska i kråksången som gör att jag plågats med svår ångest idag, han såg död ut när jag gick. Alltså glasartad blick och överläppen hade liksom åkt upp- det såg groteskt ut.
Jag var alltså så söt att ja om han inte dog så iallafall däckade han av min söthet.
Möjligen var han kanske diabetiker?
Jaa, nää bara att hoppas att han inte var död. Och hoppas att han inte fick mitt nummer. Jag var inte direkt spikrak igår så jag minns inte...
Men historien slutar ju inte där heller...jag messade ju ett hej också till...
Nöten.
T-Boo fick mig att inte skicka en hel novell om varför det var hans fel allt som hände igår...och ja...det var ju en himla tur. Nu kan jag ju skylla på att jag inte vet att jag skickat, för det visste jag inte imorses.
Men lär nog inte höra nåt iaf...
Sen ringde jag till syrran ock, förklarade tydligen på hennes mobilsvar att jag nog hade mördat!
Jag är en sån dramaqueen.
Jaa, det var min lördagskväll och natt de!
Aint it kinda sweet?
Iallafall så träffade jag på en typ i garderoben, när vi skulle ta ut kläderna för vi var trötta och hungriga. Jag började prata med den här typen, de var en pojke närmare bestämt. En pojke me långt hår och jaa...jag minns inte så mycket mer.
Hursomhaver.
Pojken och jag pussades lite och pratade mer, och plötsligt så gick jag och pojken på stan. Och sen var vi på ett hotellrum och då jag var på toa däckade pojken.
Då gick jag. För jag ville ju faktiskt aldrig vara där från början.
Men det hemska i kråksången som gör att jag plågats med svår ångest idag, han såg död ut när jag gick. Alltså glasartad blick och överläppen hade liksom åkt upp- det såg groteskt ut.
Jag var alltså så söt att ja om han inte dog så iallafall däckade han av min söthet.
Möjligen var han kanske diabetiker?
Jaa, nää bara att hoppas att han inte var död. Och hoppas att han inte fick mitt nummer. Jag var inte direkt spikrak igår så jag minns inte...
Men historien slutar ju inte där heller...jag messade ju ett hej också till...
Nöten.
T-Boo fick mig att inte skicka en hel novell om varför det var hans fel allt som hände igår...och ja...det var ju en himla tur. Nu kan jag ju skylla på att jag inte vet att jag skickat, för det visste jag inte imorses.
Men lär nog inte höra nåt iaf...
Sen ringde jag till syrran ock, förklarade tydligen på hennes mobilsvar att jag nog hade mördat!
Jag är en sån dramaqueen.
Jaa, det var min lördagskväll och natt de!
Aint it kinda sweet?
Kommentarer
Trackback
