It's just my life and bad luck

Det är nästan slut på sommar nu. Idag har sommaren och hösten dejtat för fullt. Tyvärr kan de inte leva sida vid sida, så den ena får ta vid där den andra tar slut.

Har jobbat helg, i fredags var det fest. Med allt vad det innebär...

Brännsår på foten av plattången, skrapsår på knät efter ett fall och en heeeet kille som hade förlovningsring. Idiot! Och ja..en kombo som får stå ut me det mesta <3 . Love her 'til death.

Efter jobbet igår åkte vi till mitt Hemhem eftersom vi inte har nån bil och inte kunde ta oss in till jobbet imorses utan. Sov gott och blev väckt mitt i mörkaste natten av Nöten. Han hade mycket att säga. Varför sa han inte allt det innan? Ja..tänk att det skulle krävas en flytt för lite insikt. Det var ett trevligt samtal iaf, men längre än till samtal kommer vi inte. Inte nu iallafall.

Nu är jag trött och klockan är knappt ens 10 över 21. Sinnes.

I'll be dreaming my dreams.

Som The Cure sjunger. Önskar de va sant..men jag är faktiskt bara ledig.

I onsdags natt drömde jag att Nöten var moppekille på sisådär 15-16 år och jag var 14, vi var nånstans i Norr i skogarna där. Han försökte övertala mig att åka med han på moppen..Jag tror han övertalade mig till slut. Det var en lustig dröm. Dagen efter hade jag ont i hela kroppen. Undrar vad en sån dröm betyder?

Whatever.

Idag är det fredag och min lediga dag. Ska in i duschen snart och sen ska jag träffa GotStock (gotland-stockholm), har inte sett henne sen innan sommaren. Hon stack ju till Gotland och jobbade. Spännande och se om hon förändrats nåt. :P Ska även tuta in på systemet, det känns som att det är festdags ikväll, även om det är helgjobb...man har väl överlevt bakisheten på jobbet förr menar jag. 

Igår lunchade jag med Fjant (fejkbror) och äldste storebror, då ansågs det tydligen att eftersom de skulle hit till Matfestivalen idag så var det självklart att de kunde komma hit med. Ja...jag får väl städa sen helt enkelt.

För övrigt var jag och Kombon helt fantastiska igår. Skrattiga och fjantiga, tills jag somnade på soffan och vaknade helt förvirrad. Då gick jag och la mig sen.

Nää, dusch, frukost och staden.

Ha en fin dag!

När man är trött jämt och ständigt vänjer man sig ganska kvickt. Men ack vad tråkigt det känns. Det är så snablarns svårt att tvinga sig att vara vaken också. Tror dock inte jag får några besvär med att somna.

Tittade på Vänner nyss..avsnittet där Monica inte kan sova när hon gjort slut med Richard ( se där kommer han med mustaschen). Hon sover inte på flera dagar, men så kommer hennes pappa och berättar att Richard mår lika dåligt eller till och med sämre än henne. Pang. Så somnar hon. Kan verkligen förstå den känslan. Inte för att jag har den nu, men visst underlättar det alltid lite när man vet att den andre också mår lite dåligt? Eller är det bara jag som är lite....dum?

Hursom. Imorgon får vi äntligen överföra en av våra patienter till ett annat sjukhus med en avdelning speciellt för såna som patienten. Skönt. Tror det blir så himla mycket bättre för alla parter, det är inte rätt som det är nu. Vi gör ju vårt bästa och patienten rår ju inte för hur hon/han är.

Annars så...jaaa jag är inte så mycket för våld och jag tycker verkligen inte att man ska få bruka våld mot patienter. MEN. Just nu har vi en patient (en annan än tidigare nämnda) som får det att klia i hela kroppen på mig. Hon/han retar upp alla och där är det inte bara psykossjukdom i grunden om jag säger så. Svårmedicinerad med andra ord.

Just nu är introduktionen i full fart här i stan. Jag kan sakna det lite. Springet, overallerna, gapet och roligheterna. Men jag känner mig ändå rätt klar med det där, mina peeps är inte kvar här (förutom min älskade Kombo och nån enstaka till). Jag är däremot väldigt glad för min bästa vän T-Boos skull. Hon som fått stå vid sidan av alla oss andra får nu uppleva allt på första parkett. I en annan stad med helt annat folk.

Igår kväll när jag väntade på tåget kom jag och tänka på mig och Venus på matfestivalen (två år sen?) efter att först ha capsat med våra nollor. Den kvällen innehöll nog allt man behöver en riktigt hygglig fredagskväll. Fylla, spya och ridande poliser.

Vi säger så ;)

Japp, det är tisdag och jag har 4 pass kvar att jobba den här veckan. Nej fan, 5 pass blir det ju. Bara ledig fredag denna veckan. Det är det värsta med jobbet, man är aldrig ledig när man jobbar helg varannan vecka.

Igår lyckades jag iallafall släpa med bakdelen till affären, fick inte riktigt köpt det jag skulle för mitt närminne har lämnat mig för tillfället. Igår lyckades jag åtminstonde dra kortet rätt. I lördags fick kassörskan säga till mig (flera) gånger att magnetremsan ska vara neråt. Det var lite pinsamt faktiskt. Huvudet är lite lätt disträ fortfarande. Tror det behöver hända något ballt nu, nåt som chockerar på ett positivt sätt.

Ringde moderskeppet igår också, när jag ändå va på väg till affären. Oh. Varför får ens mamma en alltid att upptäcka att man är ganska ledsen än? Behöver liksom inte säga så mycket så känner man hur det knyter sig i halsen och man får svårt att andas. Well, det är väl sådana mödrar är.

Nää, nu får jag väl fortsätta med att göra mig i ordning för jobbet, hade ju planer på att laga mat också..nu när jag tittar på klockan känns det ju inte alls som en omöjlighet att hinna med.

Biffar it is.

Känner mig fortfarande konstig. Börjar man bli sjuk? Hope not!

Damn, har inte fått något alls gjort sedan jag kom hem från jobbet. Helt uttömd på energi. Har ätit lite, men inget mer.
Jag som hade tänkt få lite matlådor gjorda och fått gjort en liten kåreninsyn.

Jobbet för tillfället är döden. Det är inte en lugn stund där alls just nu. Allt bara för att patienter inte kan bli placerade rätt från början. Det är så synd! Tidigast torsdag kunde vi få en flytt på den här patienten, till ett annat sjukhus och en annan avdelning som patienten tidigare legat inne på. Där de känner patienten väl, där de kan tillgodose patientens behov mycket bättre än en akut psykosavdelning någonsin kommer kunna göra.

Det är ett evigt surr just nu. Alla ska ha något samtidigt och ingen nöjer sig med att vänta. Arrogans och elakheter är vardagen just nu. Ibland orkar man, ibland går energin åt. Just nu det senare.

Annat. Idag fyller Nöten år. Jag har varit duktig och gratulerat. Hoppas han blev glad och hoppas han har det bra.

Jag funderar annars mest på om jag ska släpa bakdelen till affären och åtminstone få köpt lite bröd och pasta eller nåt sånt. Känns som att det behövs härhemma. Kombon jobbar kväll, annars hade vi kanske kunnat tvinga ut varandra på en välbehövlig promenad också..men jag jobbar visst dag på torsdag så vi kan väl kanske ta en promenad då istället.

Jag känner mig så konstig idag.

Har varit på bio ikväll. Ikväll som jag skulle varit hemma och bara tagit det lugnt, begrundat livet och laddat upp bilder på fejjan..Patetiskt kan tyckas men i mina ögon något som behövdes. Dock blev det inte riktigt så, lilla Lsnuttan ringde och ville hitta på nåt. Heck, why not? Tänkte jag och bio blev det.

Filmen vi såg var Inglorious Basterds, och jäklar i min lilla låda! Den var skitbra! Perfekt film att se när man bara vill bli befriad från hela känslogrejen med tårar och kärlek and shit...
Alltså missförstå mig rätt, den här filmen bringar också känslor...men ändå av ett annat slag. Den var bra helt enkelt. Skådespeleriet, intrigen, stämningen, scenspråket...allt! Men jag har nog aldrig blivit besviken på en Tarantinofilm innan heller..skönt man slapp bli det ikväll kan man väl säga.

Jaa, så har lördagen dragit förbi. Kombon är på bröllop, ska bli spännande och höra om det blivit några intriger därborta. Vet inte om jag ska hålla mig vaken tills hon kommer hem eller om jag ska kojja mej.

Det hade suttit fint med en varm och öm famn att ramla in i nu.

Jaa..godnatt därute..whoever you might be.

Inatt när jag låg och sov fick jag plötsligt ett sms. Ni vet när man vaknar och inte riktigt fattar varför? Så var det för mig inatt, kollade på telefonen för att titta vad klockan var. Där fanns det, smset från han som försvann. Det stod att han ville prata med mig. Med fumliga fingrar försökte jag ge mig på att svara, men jag fick inte fram nåt.

Plötsligt avbröts jag av att han ringde.

Vi pratade. Om det som hände i veckan. Att han bara försvann. Han sa förlåt, det lät uppriktigt.
-Du måste ju veta vad du betyder för mig?
Jag sa att jag inte riktigt visste det, allt var så länge sen och det har inte varit på samma sätt nu. Vi pratade om hur konstiga och inte helt normala vi båda två är. Att vi nog faktiskt kommer sakna varandra. Han tyckte att vi ska ha ett samtal igen när han kommer tillbaka till Ingenstans, jag sa att det är lång tid dit.

-Hursomhelst T, du kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat för mig.
-Du kommer alltid att vara speciell för mig, vad som än händer P.

Efter en stunds pratande fick vi lägga på. Avslutade med att vi skulle höras igen idag, vi får väl se. Ett sms har vi fått iväg till varandra iaf.

Det känns bra.
Det kändes ärligt och han förstod att jag varit ledsen, han förstod varför.

Ännu ett steg på vägen mot läkningen.

Den rubriken har jag snott från Lasse..min gamle gode vän Lasse. Winnerbäck alltså..känner han väldigt väl..eller så känner han mig. Ofta verkar det som att han skrivit direkt ur mitt känsloliv..bara snott rakt av..Det har han gemensamt med Håkan. Underbara Håkan.

Strax efter att jag hade skrivit mitt inlägg idag (och fällt några taffliga tårar) så kollade jag in hans hemsida, vilket jag inte gjort på jääääättelänge. Där stod det! DET som räddade mig ett tag framöver, det som fick mig att tänka lite lyckligare tankar: Håkan spelar på liseberg den 18/9 och jag har ledig helg då! Genast tänkte jag att jag måste få med dem jag älskar, mina fina flickor..för även om de inte älskar Håkan så älskar de förhoppningsvis mig och vill göra Götet med mig efter konserten. I sure hope we can make it somehow.

Hursomhaver, back to Lasse.
Låten jag snott min rubrik från, är Lasses nya låt (singel) kallas det visst. Jag hörde den när jag travade de sista 500 metrarna till jobbet. Jisses. Vilken låt. Damn.

Hade en gång en annan blogg, men jag skrev aldrig i den mer än några enstaka gånger.
Nu tänkte jag försöka skriva av mig så ofta som det går. Jag behöver repareras, är lite trasig och blåslagen.
Ibland tror man att saker ska gå på ett helt annat sätt än vad det gör.

Igår till exempel flyttade en person, som stått mig ganska nära om hjärtat i två år och lite till. Jag säger ganska för det har varit perioder av inte så nära också. Han flyttade iallafall, och jag fick inte ett hejdå.
Han menar på att han kommer komma hit igen och att vi säkert ses.

Jag är inte så säker på det dock. Jo, han kommer komma hit det är jag säker på. Men att vi kommer ses..nja..det vette tusan. Jag vet inte ens om jag vill det. Fast nu fick jag ju inget avslut, undrar just om han visste att utan avslut står hon kvar? Jag vet inte.

Vi har som sagt en lång historia, fin i början, tragisk i mitten och okej på slutet. Förutom den här sista veckan.
Skit.

Ja, men nu börjar jag iallafall om. IDAG är första dagen på mitt nya liv...jag ska bara gråta färdigt först.
Sen börjar färden mot mitt nya jag eller förhoppningsvis återupptäckten av mitt gamla jag, den flickan saknar jag..

Japp, vi får se vad som händer och sker.
Jag är trasig men jag har inte gått sönder helt iallafall.