Keeping cool..

at least I'm trying..

Blev kallad Sötgurka i tisdags. Och visst blev jag glad och så, för det var så tyst ett tag. Men..inte så att jag slänger mig in i en jakt på det som inte går att uppnå. Kanske var det ändå bokslut i Borlänge?

Whatever!

Imorgon kommer hela gänget hit. Igår fick jag kanske ett av världens mest behövliga sms just när jag kände mig som mest bedrövad över jobb och tillvaro...Syrran kommer imorrn! Vi kommer festa the ass off oss. Vi behöver det. Jag behöver det. Och nu har jag både T-Boo och Syrran vid min sida imorgon, inget kan gå fel då...väl?

Å de andra finingarna, det kommer bli gött de här. Jag känner det. Jobba först, festa sen!

Å jag ska inte inte inte: smsa, ringa eller msna till Nöten..

Om nu bara det fina vädret kunde komma tillbaka också så vore väl lyckan nästintill gjord. Jaja, man kan inte få allt- vissa dagar får man inget..


För att den är fin...



Den här och avsnittet av Trinny och Susannah som gick idag är vad som får mina tårkanaler att jobba en dag som denna..

Kan inte tänka klart..

Behöver komma ifrån mig själv och mina tankar ett tag tror jag. De känns betydelselösa och onödiga. Vad hjälper det att man tänker om man inte gör? Och vad skulle det tjäna till att göra om det ändå inte spelar någon roll?



Jag gav aldrig upp dig när du försvann



Har gått, sprungit och gått igen. Allt för att skingra tankarna, allt för att komma på rätt köl igen. Men jag vet inte.
Det är väl en sån där period igen. Allt går i perioder.

Fast den här längtan jag bär på, den är nog inte en fas..


Det kunde vara värre. Jag kunde sitta i min väns skor, hon som inte har sin bästa vän i livet längre. Fy fan. Jag har det riktigt bra i jämförelse.

På fredag kommer några av mina vänner hit och jag har gått och bedrövats över det för känslan har inte infunnit sig. Nu känns det faktiskt som att det är en bra grej, för jag behöver något som gör mig glad.

Mina vänner brukar va en ganska bra grej faktiskt. Så dags att ge sig en spark i ändan och hålla huvudet högt, det kommer bli fint att umgås igen. Om så bara för en kväll och natt.


Långa dagar blev till nätter sen till år


I would use my wish for you..

Perspektiv.

En vän till mig förlorade sin bästa vän i helgen. Hon får aldrig träffa henne igen.

Återigen ska döden vara något som påminner en om att ta vara på livet och framför allt ta vara på de som är ens vänner.

Alla problem verkar så små nu.

Önskar det fanns något man kunde säga eller göra, men vad säger man till någon som förlorat sin bästa vän?

Förlorade jag mina bästa vänner dog jag nog själv också.

Även om jag inte har något vettigt att säga så kommer jag påminna min vän om att jag finns här iallafall om hon behöver det. Man ska inte behöva lida igenom en sån förlust själv.

Usch.


Saying goodbye sure takes time

*KLICK*

Det sa bara klick.

Nej, jag har inte träffat någon. Bara en jobbannons som fick mig att tala högt och önska att det var mitt. Så nu har jag jobbat lite till på CVt, behöver prata med de jag vill ha som referenser och få till det där med mina intressen. Hur intressant låter man liksom? Usch.

Personligt brev...tja...det ska jag nog också kunna få ihop helt okay.

Idag har annars vart en pendlande dag, men är inte allla dagar det?

More or less?


Ja..livet är det som händer medans jag sitter här. But what should I do?

Vill inte ens ut och gå. Och värmen tar jag inte heller vara på...städat och lagat mat istället..



En dag är det jag som är kung


?

Att vilja men inte få..

Satt igår och pratade med en vän om det här med känslor och att vilja få tillbaka lika mycket som man själv känner men inte få det. Hur man vill pressa ur det från den andra för man vet att det finns något där, man är inte helt själv om det.

Men det går inte. Det funkar inte så. I känslornas värld är det helt andra regler.

Jag har fortfarande inte lärt mig.

Sitter nu här och väntar på en annan vän, vi ska bege oss ut på äventyr. Karuseller är det tal om, ska bli trevligt att åka en berg och dalbana som för en gångs skull inte är känsloorsakad. Och sen kan det hända att det blir lite vin och sånt. Men den här gången ska jag va en skötsam flicka, ligga lågt och passa mig för beskjutningar.




This time?

Shame on me..

Jupp. Igår hände det igen. Inte lika illa kanske, men på något sätt känner jag mig mer skamfylld än någonsin.

Jag var ute igen, här i byn. Och är man ute i byn, då blir det liksom aldrig lite dryck utan det blir mycket. Mycket mer än man tänkt. Och när man inte får svar på sms, då skickar man till nån annan. Och sen skäms man.

Och sen blir man lite nöjd när man iallafall får svar, men sen blir det konstigt och man somnar på soffan.

Och idag har jag gått i någon sorts känslomässig limbo och allt jag sett på tv har fått mig att gråta och hjärtat värker för jag saknar och jag vet inte varför men det känns som att jag gjort det här förut? Alltihop.

Men jag kanske inbillar mig.

Jag kanske borde bli nykterist istället. Eller bli av med min telefon när jag ska ut..

Kan inte någon bara rädda mig från mig själv och den här byn?


I got to get out of this place

Mission completed...I wish I could delete it..

Jaa, så har ännu en helg gått.

Jag hade ett uppdrag i fredags, det var mitt eget påkomna uppdrag. Och det kändes som en bra grej då, men efter gårdagens bakfylleångest och dagens hittade kort och sugmärke på käklinjen har jag egentligen bara en sak att säga: Varför?

Jag lyckades rätt rejält med att festa röven av mig.

Jag lyckades ypperligt med att göra saker jag inte minns och ringa samtal jag helst vill glömma eftersom jag inte kommer ihåg allt och jag önskar verkligen att jag inte skickade hyllningar om könsorgan till folk...

Men..jag lyckades iallafall med att festa röven av mig.

Sugmärket? Tja, uppenbarligen någon som attackerat mig eftersom det hamnat däruppe. Don't know really.

Men seriöst. Jag är 25, lite klass nu tack...

Absinthe är för övrigt till himla god hjälp om man vill slå ihjäl en tråkig kväll...vad vet jag...jag hade kul tills jag inte minns mer...

And then I fly away..

Ibland kan jag tänka att jag bara skulle packa en väska och sen vandra iväg vind för våg. Inte säga något, inga hejdå eller förklaringar om vart jag skulle..

Ungefär som Snusmumriken tänker jag att jag skulle försvinna. Sen plötsligt en dag skulle jag vara tillbaka.

Fast..då skulle det behövas ett Mumintroll som gick och saknade mig när jag försvann och blev överlycklig när jag kom tillbaka.

Ibland tänker jag så.


I don't know how to..

Sitter här med solen lysande därute. Har suttit däremellanåt. Kommer dock inte riktigt till ro.

Går in. Somnar.

Går ut igen.

Senaste timmen har jag suttit och försökt få ihop någon form av CV men det går inte heller något bra.

Kanske borde göra något annat. Får inte ihop det alls just nu.

Skulle vart på Hultsfred nu och jobbat. Istället sitter jag här ensam och förtvinar.

Det suger lite idag faktiskt. Det suger mycket.

Orkar inte.

Drömmer.

I'll dream of those moments that always made me smile

Jag är hemma nu från en vecka i Borlänge och konserter dag som natt. Egentligen kom jag hem redan igår, men det fanns ingen ork eller lust att skriva.

Jag skulle kunna berätta så mycket. Om konserter, om fylla (dock bara de dagar det inte var konserter), om att gå långt länge, om svettiga uppvaknanden, om besvikelser....jaa..allt.

Men det som får mig att le när jag tänker på veckan är det jag var mest av allt rädd för att bli besviken för.

Nöten.

Vi sågs och det kändes bara så jäkla bra och fint att ses igen. Som om det inte gått en massa månader och skit emellan. Och vi var glada båda två. Skönt.

Det är det jag kommer att minnas mest när jag ser tillbaka på den här resan faktiskt. Kan låta märkligt kanske med tanke på vad det var jag såg framemot, men omständigheterna ledde till att det kanske inte var viktigt. Vad vet jag.

Jag kommer aldrig va den som föreslår något igen iallafall, jag vill inte va den som står där och väntar medans andra gör samma sak man föreslagit. It's not my style.

Det känns rätt skönt att va hemma, men det känns som att boken har flera kapitel kvar att fyllas med, inget bokslut i Borlänge alltså...



And I know it's just for a moment, but that moment can last forever in a dream

RSS 2.0