It's just my life and bad luck

Det här med midsommar alltså. I år hade jag chansen att åka till en vän, Drean. Men jag kände att det skulle krävas lite pengar och mycket mera tid. Så jag blev hemma.

Midsommar har liksom aldrig vart jättefunk ändå. Har oftast jobbat eller legat sjuk eller varit störtandes ledsen för att jag vart tvungen att fundera. Så nu när midsommar är helt över är jag inte ett dugg bakfull och helt underbart redo för veckan som kommer.

Det ska bli SÅ kul!

Umgås med mina två favoriter och tre till som kommer in på en ganska fin andraplats. Fast sen är det det där med Nöten, att veta att han finns där någonstans. Det kommer nog kännas i kroppen på nåt sätt, garanterat i knoppen med. Men. Han är ju som han är. Jag tror inte det lär höras av då.

Man är väl för nära nu igen. Eller nåt sådant.

Jag släpper det och skuttar runt med brudarna, kanske finns det någon annan pojke som kan va lite trevlig att titta på eller umgås med...Vem vet.

Möjligheterna är ju oändliga!

Sen skulle det ju vara dags för Hultsfred och jobb, men har inte fått nåt mejl om tider eller något sådant. Så jag vet inte alls vad som gäller nu..Bad om information i veckan och det skulle komma...Till mig har det iallafall inte kommit något.

Jaja, nu ska jag påbörja min dag med packning och dylikt. Solen kanske jag ska undvika idag, men den är ju för härlig..trots att jag brände magen igår.

Ses i framtiden någon gång.

Tjingeling!

Såg precis lite på reprisen från det stora bröllopet i lördags. Kunde ju inte se så mycket i lördags eftersom det var fest då. Och herregud, tårarna bara sprutar. Så vackert! Det syntes verkligen hur mycket kärlek som fanns i luften där. Och Prinsens tal, oh my god!

Fick faktiskt ett fint sms på natten där om hans tal, att ögon hade blötts upp. Nu förstår jag varför. Nöten kände sig som en kärring, men jag tycker inte det. Det var fint att höra faktiskt. 

Prins Daniel och Kronprinsessan älskar varandra, det syns verkligen. 

Hoppas jag får uppleva sån kärlek också en dag. Det vore något det.

Nu har min semester börjat och jag känner mig så nöjd! Det känns underbart att inte behöva tvinga sig upp på morgonen eller bli sur på eftermiddagen för att man måste va på jobbet. Hoppas tiden går långsamt.

Nästa vecka är det festivaaaal!

Önskar att semestern började idag och att den skulle hålla sig hela sommaren. Men det är bara sex arbetspass kvar, sen har jag fyra veckors ledighet.

Den behövs. Jag blir bara förbannad på allt därborta just nu. I fredags uttryckte några av arbetskamraterna att de ska rösta på SD, för att det var fel att man inte kan sjunga nationalsången längre. Alltså..idiotin. Rösta på ett odemokratiskt parti för en sån sak, utan att ta reda på vad de står för mer. Jag blir så arg. Och skrämd.

Det är så en massa människor tänker. It's scary.

Önskar att man kunde frånta vissa människor rätten att rösta tills de verkligen tänkt efter ordentligt, inte en så demokratisk tanke visserligen men skulle ju skada mindre än om SD kom in i Riksdagen. Det tror ju jag iallafall.

Igår pratade jag för övrigt med Nöten. Började lite trögt men blev ett riktigt bra samtal till slut, kanske inte om världens viktigaste saker men samtidigt..Well..det är synd och skam att det är som det är ibland.

Haft en skön ledig helg iallafall, vänner gör mycket för ens humör. Åtminstone de som jag kallar vänner.

Mot dig.

Känner mig plötsligt så nere. Vet inte varför riktigt, för det har inte hänt något särskilt.

Kanske där problemet ligger, det har inte hänt något. Men hur ska något hända här?

Nää. Jag har ett långt inlägg i mitt huvud men idag vill orden inte riktigt fram genom fingertopparna. Känner bara trötthet och enstaka tårar letar sig fram över min kind. Tårar som jag inte vet varför de faller. Det är väl något som måste ut.

Jag är ju den typen. Typen som inte kan va glad hela tiden utan måste ha nåt mer. Utan att veta vad jag vill ha.

Jag längtar hela tiden efter saker, efter människor. Svunna tider och gamla minnen är allt jag har i de lägena. Jag tappar tron om att det kommer finnas något ännu bättre längre fram, för jag vet inte alls hur man hittar det.

Kanske genom att inte leta.

Men isåfall borde det väl finnas här nu?


Low on fuel

Snart är helgen över. Gott så gott. Har varit tungt att jobba, inte för att det varit jobbigt på jobbet utan för att man längtat ut till solen hela tiden. En flaska rosé hade ju varit trevligare i solen än att stå inne på jobbet 8 timmar på raken.

Well, igår jobbade jag med chefen. Gick bra. Tycker dock att hon kunde bytt om till jobbkläder, men...måste väl visa att hon är chef kanske.

Har en patient nu som är så himla rar, hon var jättedålig när hon kom till oss både psykiskt och fysiskt. Legat med dropp och allt möjligt. Men nu så börjar hon bli som hon ska. Och ja, det är lätt en skön känsla att se. Min absoluta favorit på länge, går in till henne så fort jag känner för stor längtan att hoppa ut genom ett fönster.

Annars är jag glad över små sms som ramlar in, men det är konstigt att det fortsätter, med tanke på att vi med största sannolikhet inte ses mer..iallafall inte på väldigt, väldigt länge.

Åh, jag blir helt superförälskad i solen idag. Den va underbar igår med, men då var jag lite halvtvungen att städa. Dock fick jag ju med mig moderskeppet hem efter ett litet snabbesök i Huset och hon ville visst hjälpa till. Säger inte nej till städhjälp!

Idag har jag njutit ute på uteplatsen och tänkt på vad mycket skoj det kommer bli i sommar om solen fortsätter med sin närvaro; kan bli skoj ändå men solen är lite som pricken över i:t. 

Just nu våndas jag över att jag ska till jobbet och tillbringa all min tid där i helgen, det är liksom allt man orkar i helgen när man jobbar. Det är semester snart iallafall. På måndag är det bara två veckor dit! Yey!

T-Boo var här igår och shit vilka minnen vi grävde upp och vilka minnen vi kommer få gräva ner i sommar. Gosh.
Då blir det med Syrran också förstås, iallafall P&L. Mycket kort ska det tas och mycket gott dricka och härliga skratt ska det bli. Vi blir faktiskt fem töser som åker ihop, hur kul som helst! Från oss tre till fem, det är ju fantastiskt!

Nää, nu ska jag äta korv med bröd- ja, vilken gourmétmiddag, men det är faktiskt solsken idag och mitt kök är inomhus.

You do the math.

Is it?

Är det sommar nu? Jag hoppas det, jag hoppas värmen kommer nu och aldrig lämnar...Eller ja, när sommaren är slut kan den väl sakta men säkert få tyna bort.

Längtar till semestern nu. Ska bli så härligt med ledigt. Slippa tänka. Slippa tjatet. Slippa chefen.

Igår bet jag mig i tungan, tyvärr hade ord redan börjat ramla ut, men det var ingen som hörde. Fast chefen, hörde nog att det var riktat till henne. Och kanske var det fegt av mig att inte säga det rakt ut, men ärligt talat jag orkar inte ta en diskussion med henne. Det går inte att diskutera med en idiot, jag har lärt mig det sen tidigare. Hur rätt man än har så kan man inte vinna.

Jag tycker bara att hon är en sån hycklare, hon får va arg, irriterad och låta som en megabitch- för det är ju så de är där hon kommer ifrån, men om någon är likadan mot henne- då är de hemska. Vad är det för logik?
Dessutom så var det ju en utbildningsgrej som faktiskt är viktig för vårt jobb. Men allt som gäller henne går ju först.

Usch. Har så svårt för såna människor, egoister.

Hon hör inte hemma som chef för ett omvårdnadslag, hon vet inte vad det handlar om. Hon ser bara prestige. Men påtalar hela tiden att hon är en så himla bra människokännare. Bah!

Jag brukade älska den där arbetsplatsen...

I don't feel the love anymore...