SMSåhej..
Dåså.
Gjort slag i saken och skickat till Nöten att vad hans problem än må vara, vill han inte höras mer är det okej med mig. Inte ett dugg bittert sms, bara ett klargörande över att det känns trist att inte få svar men att det var trevligt att han kom ihåg min födelsedag iallafall. Såpp. Lät några tårar falla med, men det var bara lite virus som ville ut.
Done and done.
Nu ska jag bara bli frisk också så ska jag springa ut i våren och leta vårkänslor med tillhörande pussar sen.
Hoppas att vi kan vara vänner, men jag räknar inte längre med det. Nöten är Nöten, svår att förstå sig på. Och det skulle inte förvåna mig om han undviker mig för att han har något stort att berätta runt hörnet. Det- vore bara fegt. Jag kan ta det om det är en ny tjej eller whatever på gång, det som är jobbigt är att spekulera om vad som pågår. Sanningen gör ont en stund, men mina fantasier och tankar orsakar sår som i slutändan förstör nåt som skulle kunnat va en fin fortsatt vänskap.
Jaa, nu ska jag försöka att inte gråta över den spillda mjölken..det finns mer mjölk att handla därute, bara man går till rätt affär så får man en liter med bra hållbarhet också.
Konstig metafor där, jag är nog törstig.
Doktorn sjukskrev mig veckan ut förresten, det är en rejäl virusinfektion jag dragit på mig, men när veckan är slut..då ska jag nog va av med den. Sen är det dags för det riktiga livet igen. Can't wait!
Kul förresten att få reda på att folk läser här, jag blir lika förvånad varje gång..men mest glad.
Det var rätt som du sa, det är du inte jag
Min stund på jorden.
Idag har jag fått massor med födelsedagshälsningar främst via fejjan, eftersom det tydligen är enda sättet folk kommer ihåg på numera (nästan), men också via telefonsamtal och sms. Och ja..jag får erkänna att jag hade fel och hade taket inte vart så långt upp så hade jag ritat ett kryss där, Nöten messade faktiskt ett fint litet meddelande som gratulation. Jag är fortfarande sur, men längst därinne så skuttar någon runt lite glatt och hurrar över att jag hade fel igen.
Idag skrev den där systerdottern med...hon kallade mig moster...Ja, då kunde jag ju inte skita i den där vänförfrågan från hon som är min storasysterhalva. Så nu har jag tydligen kontakt med henne...eller? Hon vill redan adda mig som syster på hennes sida. Hold your horses woman liksom..
Jaa...annars saknar jag min Syrra och T-Boo skarpt, sommaren kunde inte komma snabbare. Peace and Love ska bli legendariskt, visor kommer skrivas om oss där vi som hjältar kommer ta oss fram på festivalen..Ja okej kanske inte riktigt så men..Jag längtar.
Morgondagen? Som idag, fast en tid till vårdcentralen ska fixas. Nu har det liksom gått en vecka med nysningar och hosta och slem och...ja, allt äckligt som kan tänkas. Jag vill tillbaka till jobbet och det känns inte okej att komma till sjukhuset såhär..Nä, så vi får se om det finns nåt att göra åt. Annars måste sjukintyg fixas med, för även om man är sjuk så måste någon intyga att man är det efter 7 dagar.
Jag älskar att vara vuxen.
25 år alltså. Helt otroligt. Känner mig som 20 än.
"Ta vara på ditt liv för nu är det din stund på jorden"
18 minuter.
Sjuk, sjuk, sjuk.
Min första dag som 25åring ser ut att gå åt exakt samma håll. Fan, vilket underbart liv jag har just nu. Not.
Nöten har inte hörts av, han svarade inte på msn när jag skrev varken i onsdags eller i fredags. Mitt "hej hur mår du?" måste i hans värld ha översatts till "hej, när ska vi gifta oss så jag kan föda ditt barn?" Och, nej..det spelar väl inte så himla stor roll. Men jag känner att nä, varför ska jag va trevlig då? Vad tjänar det till att vi pratar med varandra om vi hela tiden ska sluta upp här?
Kommer garanterat inte få ett grattis imorgon heller.
Bittert.
Hatar att fylla år. Man blir bara påmind om allt det som man inte har.
Kärlek. Bah, humbug.
Åh, suck. Nu är det 11 minuter kvar.
Apropå människor som är dumma...De där Bjästaborna måste va helt urblåsta alltså, nu drivs en pojke som heter Oskar bort från bygden för att de inte förstår vad fingerade namn betyder. Suck.
Förlorar tron på mänskligheten. Det är inte ens midsommar än.
Nä. Får fortsätta med min trädgårdstomte och mina nysningar som kommer orsaka en whiplash snart.
"Akta dig för människor, människor gör dig illa om de kan"
Fyra minuter.
Felgängade människor..
Newsflash!
Det är de finaste människorna som är duktigast på att hålla en fasad, ibland är det de finaste människorna som döljer de värsta hemligheterna.
Det värsta är att det är vuxna människor som sysslar med ryktesspridningen och sätter barnen i situationer barn inte ska vara i. Usch.
Stackars tjejer. När folk inte ens tar domslut på allvar då är det illa, särskilt som pojken i första fallet erkände. Undrar om de inser en dag att det de gjort är så mycket värre än det pojken gjort? Genom att inte erkänna hans skuld gav de honom ett frikort, det är okej. Gör vad du vill, vi tror ändå inte att du har gjort nåt dumt.
Nää, de måste va helt felkn*llade däruppe.
Hoppas bara tjejerna kan gå vidare ordentligt, ett övergrepp är illa nog men att bli våldtagen en andra gång av vuxna, barn som man litat på tidigare...fy fan.
Skämmes tamejfan.
Most of all.
Jag har precis tittat på Twilight, förmodligen bland de sista i världen som sett den filmen. Den var okej, men jag förstår inte what all fuss is about. När jag var liten drömde jag jämt om vampyrer, en gång var det en av mina storebröder som hade blivit vampyr och skulle äta hela familjen. Jag sov hos mamma och pappa hela den veckan tror jag. Utan att berätta varför. Man vill ju inte avslöja sin bror liksom.
Är fortfarande sjuk, vilket är sjukt jobbigt. Är väl därför jag lyckats se filmen med. Har haft den på datorn sen i somras tror jag.
Igår kväll pratade jag med Nöten, det är liksom av och på hela tiden. Jag vet inte vad jag ska tänka om det riktigt, nu känns det ju som att jag inte behöver flippa ut om jag inte hör något men samtidigt är det ju irriterande att inte höra något när man hört av sig..
Kanske...
Kanske ska man bara ta en sista spontanresa uppåt och få sakerna ur världen...
Kanske borde jag bara lägga mig och sova nu..och hosta av mig..
Godnatt...
Halsont och tisdagstänk.
Festen i helgen var super. Vi hade så kul. Och vi var såååå bakis i söndags. Spenderade söndagen i soffan, drog ut bäddsoffan så vi hade gott om plats. Syrran och jag kan ju det där med bakisflötande.
Sms blev skrivna fast de inte skulle på natten där, men gör inte så mycket när man får svar. Jag var nog inte den med mest dryck innanför västen iallafall, fick en puss skickad och jag undrar fortfarande över den.
Varför inte bara tänka på nåt annat?
Fick sms på söndagsmorgonen med och det kändes bra. Fick inget svar på mitt sms igår och det kändes sådär.
Är trött och sjuk idag och det känns surt.
Men helgen var strålande och i sommar åker vi på Peace & Love och det kommer bli galant! Jag och de där vackra flickorna som sätter pricken över i:t.
Gash!
Nyfiken i en strut
Jag är så vek.
Well, han vill ju fortfarande ha mig upp dit så...Nöten kan mig för bra.
Snart dags att hämta Syrran! Wiiiee! Fick ju svar till slut också.
Jag är nog en ganska otålig person när det kommer till kritan. Men har ju en hemlighet som jag bara längtar efter att få släppa ut! Underbara hemlighet som nästan alla utom Syrran vet.
Där ja, fick jag till ett rim också.
Puss heeeej!
It's my party..
Jag har aldrig fest, för det är aldrig någon som kommer. Så känns det ungefär. Menmen, ska nog lyckas bli full ikväll med och roligt blir det på ett eller annat sätt. Det är ju fint här nu iallafall med gardiner uppe och städat.
Apropå ikväll. Kommer få ha pli på smsfingrarna. En vecka har återigen gått sedan jag senast hörde nåt från Nöten, vilket ger mig mer aningar om att det jag tänkte förra veckan är rätt. Och nu...nu orkar jag inte försöka mer. Vill han höras då är det bannemej hans tur att höra av sig. Han svarade ju varken på msn eller sms förra helgen så nu har jag krälat färdigt. Som det känns nu är det okej, jag är bara lite trött på att han aldrig kan säga till när han tänker bort mig ur sitt liv. Dock vet jag inte hur det känns ikväll efter alkohol i blodet.
But I think I'll be okay.
Om nu bara den där kunde svara på smset någon gång så jag vet när jag ska pickuppa henne!!
Morgonstund har guld i mund
Jojo.
Tveksamt.
Fick en vänförfrågan häromveckan från en liten tös som undrade om jag var den jag är. Om mina föräldrar och bröder var de som de är och.....om jag hade en storasyster som heter Bla-Bla. Jaa..jag är ju den personen, förutom den sista delen där. Jag vet inte om någon syster, förutom den kvinna jag kallar Syrran. Hon som jag bott ihop med och kan mig och vet det mesta om mig.
Blodsband betyder inte så mycket.
Jo, visst har jag vetat att hon fanns och visst har jag tänkt mycket på henne och varför hon inte ville ha kontakt med mig...men det var mer förr. När jag var liten. När jag var liten och önskade att de där storebröderna inte var storebröder utan systrar.
Jag accepterade iallafall vänförfrågan från den lilla flickan som sa att hon var min systerdotter, efter noga övervägande. Nu en vecka senare, kommer vänförfrågan från den lilla flickans mamma, hon som ska vara min (halv)storasyster.
Och jag vet inte. Jag vet inte om jag vill öppna upp mitt liv för den här okända människan. Hon som ringde en gång när jag var 6år gammal och lovade att höra av sig igen. Nu är jag 25 och det känns som att det kanske är 19 år försent.
Jag vet inte.
För övrigt ikväll kan jag säga att jag inte gillar vinnaren i Melodifestivalen och jag tog bladet från munnen (skrivhanden) igår och skrev till Nöten. Felt nice. Inget konstigt alls faktiskt.
I have to think about this a little more..
No need to say goodbye..
Sitter här med en konstig känsla igen. Jag vill inte tänka i de här banorna igen. Men det går hela tiden dit.
Och visst, jag kan som vanligt säga något själv. Men det var så förändrat i söndags kväll. Det kändes så långt borta. Kanske var det bakfyllan, kanske var det min ångest över att inte veta vad jag sagt...kanske var det så att han inte är så värst intresserad längre och därför lät samtalet flyta ut i ingenting.
Kanske...
Oh. Nöten. Tänk om jag någon gång kunde veta vad som försiggick därinne bakom skallbenet på honom...
Jag har ju verkligen inte någon som helst lust att säga hejdå och tack för teét nu heller. Jag trivdes ju med läget, att vi hördes då och då...Men ska vi inte höras mer nu? Damn. Just my luck. Men klart, han kanske träffat någon, blivit kär och galen...allt det där han aldrig ville vara med mig.
Kanske ska man säga hejdå....igen.
Det är ovissheten som gör mig tokig.
Now we're back to the beginning
It's just a feeling and no one knows yet
But just because they can't feel it too
Doesn't mean that you have to forget
Hejdå eller inte...glömmer gör jag aldrig...
I had some fine wine.
Lyckades såklart både fyllesmsa, vilket såklart lämnar spår, och fylleringa och tala in på mobilsvar, vilket är dumt eftersom jag inte alls vet vad jag har sagt.
Var tydligen snäll påstås det iallafall.
Ja, vad ska man säga. Badtunna och rödvin får igång en rätt så bra iallafall. Fick fotmassage, trevligt sällskap och erbjudanden om saker jag inte alls var intresserad av. Grät en skvätt och skrattade mest.
Livet på en pinne.
Idag är det världens bästa Syrrans dag- 25 bast. Kan inte tro det. Jag hoppas det blir en underbar dag för henne och hoppas tiden går fort till nästa vecka och helg! Då blir det kalajsande här! SKOJ!
Något har förändrats, men jag kan inte sätta fingret på vad.
Vader inte gjorda av stål..
Igår stannade hjärtat för ett slag.
Min mamma ringde och berättade att storebror 2 krockat. Det var i princip den infon jag fick just då. Och med de krockar jag haft i omgivningen fick jag upp skräckscenarion i huvudet. Det slutade iallafall väl. Han fick en hjärnskakning och en bula i skallen, men man får va glad att det inte var värre. Usch. Man får va försiktig om sig, iallafall om man ska få tillhöra min familj och vänner, jag klarar inte så mycket skrämselchocker!
En kul sak från igår var iallafall att få veta att jag befunnit mig i Nötens dröm häromnatten. En bra dröm dessutom. Skönt att det inte bara är jag som drömmer jämt...
Jag längtar just nu efter; värme, vår och mina vänner samlade på en plats med mycket vin, musik och härlig stämning (och litegrannamycket efter Nöten just nu men det är en bisak).
Utstädad och bortlämnad.
Idag lämnade vi tillbaka våra nycklar. De tillhör inte oss längre, låset är inte vårt att öppna. Tårarna och skratten bakom den blå dörren kommer inte gråtas, skrattas av oss mera.
Idag kramade jag Syrran och grät, inte för att vi aldrig ses igen men för att vi delat så mycket bakom den där dörren i den där staden. Jag kommer sakna det.
Those days were the best days of my life
Idag har jag sedan avskedet brustit i mina rutiner och gråtit mer än på länge. De måste väl få rinna av sig kanske.
Idag är det 1e mars 2010, idag är jag officiellt inte längre boende bakom den blå dörren i Ingenstans.
Idag är en helt annan dag än den dag som var igår.
