Obesatt men bortglömd..

Den positiva grejen med att inte ha dator för tillfället ( den är på behandling nu, jag snor jobbdatorn nu när jag ändå delar medicin ) är att jag inte alls obsessar över Nöten. Jag behöver inte ha koll på vad han gör, det vet jag ju liksom aldrig annars heller. Men nu när jag inte skriver på msn kan jag liksom inte bli hysterisk över att inte få svar. Sms har jag liksom inte brytt mig om att skicka ens.

Den negativa grejen är att jag känner mig bortglömd av mina vänner. Det är jag säkert inte. Men det känns liksom så. Det känns som att det är jag som måste hålla kontakten men när jag försöker får jag inte nåt direkt gensvar och då känns det som att det kvittar..men det gör de ju liksom inte. Jaja..det är väl bara en sån där grej som jag gör..får för mig nåt som egentligen inte är nåt...Men ibland vore det trevligt att få ett sms som undrade hur det är och vad jag gör..

Nää, nu ska jag ut på avdelningen igen.

Jag hoppas på att va åter i bloggläsande och sånt inom en vecka, saknar att läsa om vad som händer hos de jag börjat följa.

Tjingeling!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0