That fucking sadness

Så jag är tillbaka här igen...

Det har hänt mycket. Jag är lycklig. Gift, tre hundar, vi jobbar med att bli föräldrar...

Lång historia kort, jag träffade min stora kärlek och jag är äntligen älskad för den jag verkligen är.

Med fel och brister och all galenskap...



Men fortfarande är livet inte så enkelt. För mig finns det delar som just nu är svåra att hantera....så svåra att det enda jag kan tänka på är att jag måste få det ur mig.

Jag måste skriva. Jag måste låta det komma ur fingertopparna ner på tangentbordet...

Jag fattar inte att en av mina hjältar har fallit så hårt och så lågt.

Min bror.

Hur kunde du?


Something happened...I don't know what...


It's been a while..

Så lång tid som gått sen sist jag skrev här..Livet har gått, jag har slutat det gamla och börjat något nytt.
Att jag skriver nu beror på att jag känner mig så förfärligt liten. Min pappa är dålig. Riktigt dålig.
Han vill inte ens leva själv nu...
Det är tungt att se sin pappa bli någon annan..skifta form..gömma sig bakom ledsna, trötta ögon..
Allt för en jävla blödnings skull.
Måtte det gå över, gå tillbaka..han var ju på bättringsvägen..
Fan.
FAN.
FAAAAAAAAAAAAAAN!!!!!

Just let me be afraid..

and then you can show me there's nothing to be afraid of

Dagarna har gått igen, blivit veckor, blivit månader...har inte hunnit med att skriva ner alla ord som passerar i mina tankar. Allt det där som sker utan att man är medveten om det.

Befinner mig just nu i ett läge där jag behöver orden. Där jag behöver sätta orden i mina tankar på pränt.

Jag är rädd. Jag är så jäkla rädd för att komma tillbaka till jobbet.

Fick en penna i handen och bröstet i söndags, har ett sår och ett blåmärke som minne om jag mot all förmodan skulle glömma det för en stund.

Jag glömmer det inte..

Blicken, orden, skräcken- finns där, känns..

Take me to where the memories are stored, I need to erase one..

Swooosch!

Tiden går så fort nu. Har haft tre helger i sträck med bara roligt inplanerat, desto mindre skrivet då har jag märkt.

Livet rullar på riktigt bra just nu får jag säga. Skapar nya härliga minnen med underbara vänner och roliga händelser.

Ja, vad ska jag säga?

Först var det kryssning med finaste Grapen och finaste L-Snuttan. Pardy hardy, märkliga ragg och finfint avslut på resan...Sen var det fredag igen och middag och utgång med jobbarkompisarna- också en riktigt kalajs kväll. Lite lugnare än kryssningen med tanke på att man jobbade helgen också. Och nu i helgen- STOCKHOLM med gänget, the crew från högskolan. Fattades som vanligt några stycken men mina två viktigaste var med och min Tease fick vara mammaledig och släppa loss, slå klackarna i taket och bara vara. Det var en fin helg. Och jag längtar tillbaka.

Killarna då? Jaa...det är en historia för sig men, Nöten gillade en status i helgen och så träffade jag Idioten ilördags. Mycket roligt att se hur han ryggade tillbaka av åsynen av mig, han var inte helt bekväm med att se mig. Hah! Kan han ha! Jaja...så är det.

Den här veckan har jag börjat träna igen, dags att ta tag i det stekta fläsket liksom.


Jag ville va som du

Resfeber

Sitter hos min fina vän Grapen och tittar på när hon packar inför morgondagens hemliga resa. L-Snuttan, jag och Grapen ska återigen ut på äventyr. Grapen är den enda som inte vet vart vi ska- desto roligare för mig att kolla när hon packar.

Vill bara komma iväg på äventyret nu, sen kan vi va på det i några evigheter och lite till..så mycket enklare att slippa vardagen än att vara mitt i den.

That's grownups life for ya..

2011- so much has happened

Hej igen- long time no see...eller vad man brukar säga. Har varit försvunnen ett tag, dock inte frivilligt.

Juldagen 2010 tog min dator livet av sig fullständigt, ansåg det inte ens värt försök att återuppliva honom eftersom vi ändå aldrig riktigt drog jämnt.

Satte igång med datorjakt veckan efter, brorsan hade fått mig att jaga en MacBook- slutsåld överallt. Vi beställde från Apple...strulade sig. Ringde Apple själv och bestämde mig för att betala direkt. Datorn kom ungefär 5 arbetsdagar senare..hann använda den i en halvtimme sen dog den. Så här sitter jag nu på en nyanländ dator- rädd för mitt liv att även den här ska krascha.

Massor har hänt sedan juldagen bara. Jag vet inte vart jag ska börja nysta i det, men...juldagen i sig var iallafall en prima dag. Min bästa vän och jag återfann varandra- julklappar utanför min dörr och där satt jag sen med våta kinder..Grapen och jag på festhumör i stan och en "återträff" som slutade med bortamatch- dock inget bra men ändå något nytt sedan Nöten.

Nöten...Nyårsnatt med Grapen och sms ramlade in. Fint. Avslutande..läkande kanske.

Och nu..

Jag lever, jag lär, jag andas..

Skräcken kommer och går- väntar. Aldrig varit mer behövande än nu...men vi hoppas på att det kommer. Det måste komma..

Nya äventyr väntar- 2011 är året för nya upptäckter- både jobbmässigt och privat. Nu låter jag ingen Nöt komma ivägen för mig!

Puss på er som läser- hoppas ni få som varit här inte slutat läsa under min frånvaro!

We used to be friends

and now I don't know what we are.

Det är svårt att förlåta om man inte blivit ombedd att göra det. Ibland är förlåt allt som behövs.
Ibland kanske det inte spelar någon roll.
Jag kanske kvittar.

Om en vecka är det jul..i mellandagarna får jag nog införskaffa en ny dator. Den här är en idiot.

I helgen blir det jobb. Jag vill festa och hångla.
Men det blir bara jobb.

Igår hade jag besök av kära lilla Tease, den här gången barnlös. Skönt att träffa henne igen och se att hon hade allt på plats. Spännande äventyr för henne framöver...
Jaa...
Idag har jag också önskat en låt i musikhjälpen till Syrran, tyckte att hon kunde förtjäna det, men tar lite tid innan låten spelar vad det verkar som..
Jaja, det var mitt liv på en pinne.


What's up with yours?

Days go by..

Det står stilla i tankebanorna just nu...eller stilla och stilla förresten. Vet precis vad som tänks på och känns, vill bara inte dela med mig av det just nu. Det går inte.

Så jag berättar något annat istället.

I helgen var jag och min kära Grapen på en möhippa i staden Göteborg. Möhippan var för en gammal vän, 3,14 kan vi kalla henne. Vi gick gymnasiet ihop. Grapen och jag var de enda som kände varandra, de andra var 3,14s vänner bara. Det kan de fortsätta vara, inget ont i dem men....anordna möhippa känns det som att de var sådär på. Bruden var väl dock nöjd och det var väl huvudsaken.

Grapen och jag kom iallafall vidare ut på staden till slut, hamnade med lite gubbrövar och till slut på ett bra place för dans. Då gav dock min lilla mage och lust upp så det blev taxi hem 4.20...inte så illa pinkat ändå!

Om jag någon gång gifter mig och möhippa ska anordnas då ska vi festa på ställen där drinkarna inte lika gärna kunde vara piss och grabbarna inte lika gärna kunde vara mina patienter på psyket..

Just saying..

3,14 tyckte att jag skulle skaffa pojkvän också...som om det var nåt man bara skaffade...bitter som jag var just då sa jag att jag inte tror på kärlek...

And frankly...maybe I don't?

Finns människor man alltid kommer att älska men kärleken som sådan....vete fan.



Och älskar du mig...tala om det för mig, jag är liten och ensam..och det är mörkt där jag befinner mig...

Tog en kula för dig..

och fick en smula tillbaks



Jag minns inte längre vad du smakade, hur du kändes, mina fingrar kommer inte ihåg var de vandrade på din kropp, mina ögon ser inte längre vad de brukade se- det enda som finns kvar är splittrade fragment och ibland drömmer jag om dig. Men å andra sidan drömmer jag om mord också, så vad skulle en dröm kunna betyda mot verkligheten?


För dig skulle jag inte göra det tusen gånger om...


Längre.



Kallt hos mig..

Snö, snö, snö- överallt jag tittar är det snö och kallt. Vackert...men ack så kallt. Kyla gör att man saknar värmen från någon, vem som helst, eller någon särskild...mest vem som helst...

Var hos Syrran i helgen, Stockholm hade också blivit kallt. Men vad gjorde det? Ingenting kan jag säga. Det var så kul; först när jag kom dit förstod jag inte hur jag själv skulle kunna bo där, klara av allt folk, alla tunnelbanestationer ock så vidare...när jag lämnade fattade jag.

Men först vill jag nog bli rik.

Hursomhelst, den helgen vill jag göra om. Trots att jag var tandlös var det värt de.

Dock!

På fredagskvällen när vi skulle ut och äta...hur litet kan Sverige va, Stockholm va? En gammal plågoande från Byn är med. För hon är kompis till en kompis till en av våra kompisar. Hur stor är chansen liksom? Lite stelt var det. Jag ville mest berätta för en annan person, men....

Sen träffade Syrran på ett gammalt...tja...vi kan kalla honom våp för det verkar han vara...Också lite sådär...men hallå!

Jaja, en riktigt bra helg i slutänden iaf.

Och Nöten....tja....en gillad status igen...han verkar gilla vad jag gör...Kul för han. Stupid nuthead.

Nää...idag är jag ledig...kanske skulle göra nåt vettigt..


Jag är en liten kanin, liten men ovanligt fin..


Du är så söt..

när man ser spetsen på din tunga

Snart dags att sova efter en kväll på jobbet. Lite lugnt där igen nu. Undrar hur länge det varar? Skön kväll var det iallafall. Inte den där stressen som legat som ett täcke över avdelningen ett tag. Skönt.

Den här veckan har jag känt saknad, mina vänner är ju så utspridda...saknar att inte ha dem omkring mig, nära. Ger mig ut på ett strövtåg för att samla intryck, vad händer hos dem, vad tänker de på?

Jag är villig att kämpa för mina vänner, om de är villiga att kämpa för mig.

Jag provar mig fram och ser vad det blir av det...men mest av allt vill jag att veckan ska gå och jag får hänga med Syrran igen. Fan. Måtte den helgen gå så jävla långsamt!

Ska bli så enormt roligt.

Men vi tar helgen först, vi gör klart det vi håller på med.


God natt!


Nu har jag gjort en melodi, som vi kan sjunga
Den passar lika bra för snälla som för dumma

Högre!

Det går bättre och bättre för varje dag. Munnen gör inte alls lika ont längre, börjar vänja mig vid att vara framtandslös. Det jag saknar mest är väl att kunna tugga ordentligt, blir mest flytande och lättuggad föda just nu. Men hey, funkar det med.

Kommit igång bra med träningen också. Känns fint det också. Idag är jag ledig, har inget direkt inbokat, kanske ska dra en sväng med dammsugarn och sticka till återvinningen med plast och sånt. Miljövänlig kan man ju va emellanåt iallafall.

Det här är också veckan som jag bokade in en helg i Stockholm med Syrran! Nästa helg närmare bestämt. Tror ingen är gladare än jag för det! Ska bli så enormt roligt! Undrar om vi kan dricka lite glögg då också...

Ska plocka stygnen på onsdagen innan, så förhoppningsvis får jag använda den dåliga protesen igen, annars får väl stockholmarna se mig tandlös helt enkelt.

På jobbet säger de att jag är hemskans söt, som ett litet troll. Troll gillar jag ju så...jag är väl lite söt då.

Jag vill säga så mycket men idag blir det bara sörja känns det som.


Ledsen över hur det blivit, men accepterar och går vidare..Life's too short..

Frankensteins monster

I fredags opererade jag in en titanskruv för att få en ordentlig framtand. Slog ut min framtand i nio års ålder och nu var det dags att ta ut den där försäkringstanden, innan man blir för gammal. Så nu sitter jag här utan framtand och med stygn i mun, som enligt mig får mig att se ut som något ur den gamla filmen. Men kanske snarare Frankensteins monstermun. I övrigt är jag ganska lik mig själv.

Umgicks med en fin vän igår, såg på film och tjötade lite. Det är skönt me såna där gamla goda vänner som man bara kan va sig själv med. Inget trassel liksom.

Annars har jag funderingar över diverse saker, men eftersom jag inte har någon energi att ödsla på de sakerna så lämnar jag dem åt sidan. Man får väl respektera om folk inte vill ha kontakt med en längre. Synd bara att man inte får veta det. Men så är det.

Livstecken från Nöten fick jag också. En gillad status nu igen. Enda märkvärdiga med det var väl att jag precis pratat med min vän att det liksom inte kommer va något mer. Hade jag varit paranoid hade jag börjat fundera på om han avlyssnar mig, men det gör han ju såklart inte. Det vore ju himla konstigt.

Fortsätter mina småflörtar och glädjer mig åt att känna något annat, glädjer mig åt att ha kommit igång att träna och glädjer mig åt att ha lyckats fått städa med.

Bara sovrummet som ska få sig en omgång också; av städ vill säga...


Nu ska jag leva livet

Du har inte en aning

att jag tänker på dig precis just nu

Igår hade jag ledigt. Var och tog ut tandbryggan, fick en kass protes och kände mig så väldigt, väldigt ensam. Det positiva är dock att jag fick både kök och toalett städad.

Snön ligger tät på marken och det verkar som att vi går ännu en kall vinter till mötes, jag gillar vintern och jag gillar snön...dock hoppas jag på att den inte blir så evinnerligt lång. Det är inget kul att frysa ensam.

Men vi får hoppas på att det blir en lagom vinter, det vore det bästa.

Hade Syrran vart här så hade vi sprungit i snöhögar om kvällarna och kommit in och druckit varma drycker, kanske hade vi haft oss en glöggkväll som slutat i att vi värmde allt med alkohol i och drack det som glögg och fick alla de ljuva ideérna som bara vi kunde få. 

Jag hoppas att vi åtminstone ses snart.

Snart ska jag dra iväg och simma, före jobbet.

Man måste sysselsätta sig, man hinner inte känna av sin ensamhet lika väl då..




Never let it go again

Jag är tillbaka på banan. Har inte funnits på banan på mycket länge, inte tillgänglig för någon annan. Mina tankar upptogs ständigt av Nöten, om jag var ute kunde jag bli knasfull och vara tvungen att höra hans röst, få han att veta att jag tänkte på han.

Sömnlösa nätter har jag spenderat med att undra vad han gör, sömnlösa nätter har jag fått övertyga mig själv att det inte är någon idé att höra av sig, inte ens i nyktert tillstånd...

Inte för att jag alltid velat ha honom som förut, ibland för att jag saknat han som vän...Ibland för att jag tänkt att vi kunde vara vänner.

Men det kan vi ju inte...Det ligger inte för oss.

Hade han velat det hade han ju dessutom kämpat för det, jag vill inte vara den som kämpar längre.

Så, nu har jag börjat flörta...och det går förvånansvärt lätt nu...efter förra helgen så är det som att jag vaknat till liv; typiskt då att tandbryggan ska bort, implantat ska in och jag ska gå tandlös i två veckor...blir inget IRLflörtande då inte..

Men jag har fått lusten tillbaka, både på ett och annat sätt...har man förlorat lusten, då vet man hur det känns...allt blir meningslöst och blasé...så känns det inte längre..och jag låter mig översköljas av komplimanger och spelar spelet..

Men...

Mitt hjärta...där kommer ingen in...inte utan verktyg, diverse lösenord och sprängmedel..


I'll never let it go again

It's back.

Jag är sjuk nu igen och sitter och försöker hitta orden.

De har gömt sig, men jag har iallafall hittat nåt som varit borta.

Man får va glad för det lilla, även om folk inte kan förstå.

Jag förstår, jag är glad.


Ge mig en annan känsla..

Jag kanske inte har varit ärlig. Jag kanske har gråtit mig till sömns fler nätter än jag vill erkänna. Jag kanske har önskat att jag skulle känna något annat än saknad efter, arg på, ledsen för och så vidare över den där Nöten.

Men när jag väl känner något annat än de där jävla känslorna som jag förknippat med den där jävla Nöten, då önskar jag verkligen att mina kanske bästa vänner inte kukade ur över att jag inte befinner mig där de vill när de bestämt utan att meddela det i tid.

För saken är den att har jag kommit överrens om något med någon då är det sällan som jag inte är den som dyker upp. Så var snäll och pissa inte på mig för att jag för första gången på ett helt jävla år känner mig intresserad av någon annan, eller för den delen ens för första gången känner något mer än saknad över det som sedan länge är förbi och aldrig i helvete någonsin kommer åter.

Eller ens känner ett pirr på ett ställe där pirret sedan länge vägrat dyka upp vad jag än har gjort...

Förlåt att jag känner överhuvudtaget när jag inte ens bett om någon jävla förståelse eller ens en jävla skjuts till avgrunden.

Förlåt.

Kommer aldrig hända igen.


There's so many words and I cant get them out


Curiosity killed the cat..

and would easily break my heart..

Ja, hur ska jag nu berätta det här?

När jag gick och lade mig igår tänkte jag att; kanske har jag fel, kanske hör jag aldrig något igen. Så var det med det. Ingen ledsenhet över det, bara ett konstaterande liksom. Det är över nu, men jag kommer ihåg...osv..

Sen vaknade jag efter två, av mig själv ska tilläggas, och när jag ska kolla klockan på mobilen kommer det ett meddelande. Nöten.

Hej....

Min nya vana trogen så svarar jag naturligtvis inte, det är ju natt. Då ska P sova inget annat.

På morgonen får jag ett nytt sms efter 5 på morgonen, ett sms som berättar att Nöten ringt, alltså ringde han efter smset men kom aldrig fram. Dålig täckning kan ibland va en räddning sena lördagsnätter..för jag vet ju att om vi pratat att det kommer bara leda till nåt ont.

Dock.
Jag är nyfiken, jag kommer alltid vara det. Och ack vad lätt det är att på morgonen slänga iväg ett sms för att få veta om han ville något när han hade ringt.

Summa summarum, ja klart han ville något, men nej han kunde inte tala om vad såklart...däremot trodde han att han kanske ville berätta att han skaffat skägg.

SKÄGG!?

Jag var cool naturligtvis, skrev inget om att jag inte gillar skägg eller kommenterade det mer än att det kan ju va bra att veta om man skulle råka på han någon gång i framtiden.

Och där slutar det.

Men det kliar i fingrarna, jag vill så gärna klia på alla småsår med skorpor på...veta...känna...minnas...

But curiosity did kill the cat and my heart will surely break again...

Så låt bli nu, okej...låt bli. Kan jag lova mig det?


I can try?

Can't be what I'm not

Jag tänker på det här med att gå vidare. Lämna saker bakom sig. Eller personer snarare.

Jag är inte så bra på det, jag är inte så bra på att lämna något bakom mig. För mig är det lika svårt att överge som det är att bli övergiven. Fast vissa personer och saker är förstås lättare än andra att släppa, det handlar väl om hur djupt under skinnet de har gått kanske.

Iallafall. Jag hade en mening med det här från början, men nu vet jag inte riktigt om jag lyckas få ner den tanken. Mina tankar är så många nu så jag får liksom bara tag i dem en kort stund innan de ersätts av helt andra tankar.

Jag är iallafall glad över att jag lyckades tänka klart en kort stund där i lördags natt, för om man ska ersätta något med något annat då ska man se till att man gör det med något man vill ersätta det med..

Annars blir det liksom bara bakslag av det.


Så tror iallafall jag.

Men det är ju jag det.



Ligger på sängen och tänker: tänk på mig

Lite för söt..

Igår var jag sådär fantastisk och underbar igen. Så där som bara jag kan vara när lite för mycket vin och drinkar åkt nerför strupen under en hel kväll.

Iallafall så träffade jag på en typ i garderoben, när vi skulle ta ut kläderna för vi var trötta och hungriga. Jag började prata med den här typen, de var en pojke närmare bestämt. En pojke me långt hår och jaa...jag minns inte så mycket mer.

Hursomhaver.

Pojken och jag pussades lite och pratade mer, och plötsligt så gick jag och pojken på stan. Och sen var vi på ett hotellrum och då jag var på toa däckade pojken.

Då gick jag. För jag ville ju faktiskt aldrig vara där från början.

Men det hemska i kråksången som gör att jag plågats med svår ångest idag, han såg död ut när jag gick. Alltså glasartad blick och överläppen hade liksom åkt upp- det såg groteskt ut.

Jag var alltså så söt att ja om han inte dog så iallafall däckade han av min söthet.

Möjligen var han kanske diabetiker?

Jaa, nää bara att hoppas att han inte var död. Och hoppas att han inte fick mitt nummer. Jag var inte direkt spikrak igår så jag minns inte...

Men historien slutar ju inte där heller...jag messade ju ett hej också till...
Nöten.
T-Boo fick mig att inte skicka en hel novell om varför det var hans fel allt som hände igår...och ja...det var ju en himla tur. Nu kan jag ju skylla på att jag inte vet att jag skickat, för det visste jag inte imorses.

Men lär nog inte höra nåt iaf...

Sen ringde jag till syrran ock, förklarade tydligen på hennes mobilsvar att jag nog hade mördat!

Jag är en sån dramaqueen.

Jaa, det var min lördagskväll och natt de!


Aint it kinda sweet?

Tidigare inlägg
RSS 2.0