It's just my life and bad luck

I fredags packade jag och min vän L-snuttan in oss i bilen och hälsade på vår fina Grapen. Vi hade en underbar kväll med vin, varma mackor och massor med godis. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Det är underbart att man har såna vänner. Vänner som man träffar alldeles för sällan, men när man väl träffas är det som om ingen tid alls har gått emellan. Jag har så många fina vänner. Utan dem vore jag så lite.

Det är när man tänker på vännerna man har som man ser sig själv, jag är bra. Jag är bra, för mina vänner är bra, bättre, bäst!

Det har varit mycket minnen nu.

Nöten och jag har ramlat in i nåt sorts minnesfack. Vi pratar dock inte bara gamla minnen, utan skapande av nya. Harmlöst men livsfarligt samtidigt. Att det ska va så svårt för oss att låta bli? Problemet ligger väl i viljan kanske. Jag vill inte låta bli, han vill inte låta bli.

Vi får väl se vad som händer.

I helgen har jag även hunnit titta på tre filmer med finaste Kombon. Vi har även lyckats gå ut och gå med en stor liten björn. Söt var han. Kombon är också söt, det kommer va konstigt sen om en månad och lite till när vi inte ligger i varsin soffa och är söta. Men, det är en senare fråga.

Här och nu är jag ändå rätt tillfreds med livet om än något förvirrad. Men förvirringen är ju ingen annans fel än mitt...och möjligen Nötens också.

Nej...nu är det dags för iordningsställande av hår och ansikte, sen blir det patienter och arbetsledande verksamhet. Fina timmar hoppas jag.

Bara jag kan sluta tänka på hans händer någon gång...