Walking down memory lane
Tre år sen som jag erkände att jag va kär i en kompis för en kompis. Hon som såg det långt innan jag själv förstod vad som pågick därinne i lilla hjärtat.
Tre år sen som han höll min hand för första gången och tittade på mig med de där ögonen som fick det att pirra till därinne på ett sånt härligt sätt.
Tre år sen som kyssar som smakade förtrollat lades på mina läppar.
Tre år sen som början på slutet startade.
Maj månad för tre år sen var något helt annat än det är nu.
Varför jag ramlar in på minnenas gata?
Nu är det min T-Boo som är på ön där allt började och ikväll är det Kinky på kåren där vi vandrade hem ihop, inte för första gången, men som något annat än vänner.
Det är svårt att glömma, men ibland är det faktiskt lika svårt att minnas. Det blev inte som det var tänkt. Och nu tänker jag inte lika ofta och lika mycket.
Och jag börjar glömma hur han kändes och allt det som sägs är bara på lek.
Det är tid att gå vidare. Men, det känns lite ensamt så jag tar minnena med mig i en liten ask bara som en påminnelse att det fina egentligen aldrig tar slut, för slutet kan va början på nåt nytt.
Jag tänker aldrig på dig
Bara ikväll
