Curiosity killed the cat..
and would easily break my heart..
Ja, hur ska jag nu berätta det här?
När jag gick och lade mig igår tänkte jag att; kanske har jag fel, kanske hör jag aldrig något igen. Så var det med det. Ingen ledsenhet över det, bara ett konstaterande liksom. Det är över nu, men jag kommer ihåg...osv..
Sen vaknade jag efter två, av mig själv ska tilläggas, och när jag ska kolla klockan på mobilen kommer det ett meddelande. Nöten.
Hej....
Min nya vana trogen så svarar jag naturligtvis inte, det är ju natt. Då ska P sova inget annat.
På morgonen får jag ett nytt sms efter 5 på morgonen, ett sms som berättar att Nöten ringt, alltså ringde han efter smset men kom aldrig fram. Dålig täckning kan ibland va en räddning sena lördagsnätter..för jag vet ju att om vi pratat att det kommer bara leda till nåt ont.
Dock.
Jag är nyfiken, jag kommer alltid vara det. Och ack vad lätt det är att på morgonen slänga iväg ett sms för att få veta om han ville något när han hade ringt.
Summa summarum, ja klart han ville något, men nej han kunde inte tala om vad såklart...däremot trodde han att han kanske ville berätta att han skaffat skägg.
SKÄGG!?
Jag var cool naturligtvis, skrev inget om att jag inte gillar skägg eller kommenterade det mer än att det kan ju va bra att veta om man skulle råka på han någon gång i framtiden.
Och där slutar det.
Men det kliar i fingrarna, jag vill så gärna klia på alla småsår med skorpor på...veta...känna...minnas...
But curiosity did kill the cat and my heart will surely break again...
Så låt bli nu, okej...låt bli. Kan jag lova mig det?
I can try?
Ja, hur ska jag nu berätta det här?
När jag gick och lade mig igår tänkte jag att; kanske har jag fel, kanske hör jag aldrig något igen. Så var det med det. Ingen ledsenhet över det, bara ett konstaterande liksom. Det är över nu, men jag kommer ihåg...osv..
Sen vaknade jag efter två, av mig själv ska tilläggas, och när jag ska kolla klockan på mobilen kommer det ett meddelande. Nöten.
Hej....
Min nya vana trogen så svarar jag naturligtvis inte, det är ju natt. Då ska P sova inget annat.
På morgonen får jag ett nytt sms efter 5 på morgonen, ett sms som berättar att Nöten ringt, alltså ringde han efter smset men kom aldrig fram. Dålig täckning kan ibland va en räddning sena lördagsnätter..för jag vet ju att om vi pratat att det kommer bara leda till nåt ont.
Dock.
Jag är nyfiken, jag kommer alltid vara det. Och ack vad lätt det är att på morgonen slänga iväg ett sms för att få veta om han ville något när han hade ringt.
Summa summarum, ja klart han ville något, men nej han kunde inte tala om vad såklart...däremot trodde han att han kanske ville berätta att han skaffat skägg.
SKÄGG!?
Jag var cool naturligtvis, skrev inget om att jag inte gillar skägg eller kommenterade det mer än att det kan ju va bra att veta om man skulle råka på han någon gång i framtiden.
Och där slutar det.
Men det kliar i fingrarna, jag vill så gärna klia på alla småsår med skorpor på...veta...känna...minnas...
But curiosity did kill the cat and my heart will surely break again...
Så låt bli nu, okej...låt bli. Kan jag lova mig det?
I can try?
Kommentarer
Trackback
