Nothing unusual with this.

När man är trött jämt och ständigt vänjer man sig ganska kvickt. Men ack vad tråkigt det känns. Det är så snablarns svårt att tvinga sig att vara vaken också. Tror dock inte jag får några besvär med att somna.

Tittade på Vänner nyss..avsnittet där Monica inte kan sova när hon gjort slut med Richard ( se där kommer han med mustaschen). Hon sover inte på flera dagar, men så kommer hennes pappa och berättar att Richard mår lika dåligt eller till och med sämre än henne. Pang. Så somnar hon. Kan verkligen förstå den känslan. Inte för att jag har den nu, men visst underlättar det alltid lite när man vet att den andre också mår lite dåligt? Eller är det bara jag som är lite....dum?

Hursom. Imorgon får vi äntligen överföra en av våra patienter till ett annat sjukhus med en avdelning speciellt för såna som patienten. Skönt. Tror det blir så himla mycket bättre för alla parter, det är inte rätt som det är nu. Vi gör ju vårt bästa och patienten rår ju inte för hur hon/han är.

Annars så...jaaa jag är inte så mycket för våld och jag tycker verkligen inte att man ska få bruka våld mot patienter. MEN. Just nu har vi en patient (en annan än tidigare nämnda) som får det att klia i hela kroppen på mig. Hon/han retar upp alla och där är det inte bara psykossjukdom i grunden om jag säger så. Svårmedicinerad med andra ord.

Just nu är introduktionen i full fart här i stan. Jag kan sakna det lite. Springet, overallerna, gapet och roligheterna. Men jag känner mig ändå rätt klar med det där, mina peeps är inte kvar här (förutom min älskade Kombo och nån enstaka till). Jag är däremot väldigt glad för min bästa vän T-Boos skull. Hon som fått stå vid sidan av alla oss andra får nu uppleva allt på första parkett. I en annan stad med helt annat folk.

Igår kväll när jag väntade på tåget kom jag och tänka på mig och Venus på matfestivalen (två år sen?) efter att först ha capsat med våra nollor. Den kvällen innehöll nog allt man behöver en riktigt hygglig fredagskväll. Fylla, spya och ridande poliser.

Vi säger så ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0