It's just my life and bad luck

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Älskar den låten med Kenta, raspig röst och äkta känsla ska det vara..iallafall just idag.

Idag har jag för första gången sedan i söndags kväll kommit mig ut. Och det var underbart. Kylan bet mig riktigt hårt i kinderna och snön fick det att tindra i mina urvattnade ögon (iallafall så kändes det så, och känslan är väl allt?). Jag tror jag har återhämtat mig rätt väl, sjukdomen är så gott som ur kroppen förutom envist halsont.
Tårar över Nöten har det knappt varit några mer sen i måndags, kanske för att jag varit för trött. Vem vet?

Okej, jag ska inte ljuga och säga att nu är jag hel igen och gud vad bra allt känns! Men, men! Jag känner mig okej och jag vet att jag fortfarande är skör. Skulle jag exempelvis höra från honom nu, då skulle jag antingen börja storgråta i fosterställning igen eller skälla ut honom och sen storgråta i fosterställning igen. Alltså fortsätter jag med min offlineinställning och håller huvudet högt.

This time I let over be over.

Har till och med hämtat julstjärnanx2 i källaren, för även om det inte är mycket att pynta för så är det fint att se dem i fönstret. Jag har faktiskt fått lite julmusik i öronen med och det var väl kanske där det var mest tydligt att jag fortfarande är lite skör. Udda grej att få tårade ögon till.

Imorgon kommer Kombon hem, då får man äntligen prata med en människa ansikte mot ansikte igen. En människa som förstår fullt ut vad man just nu går igenom. Det finns inga vänner som mina vänner, det är jag övertygad om.

So long!