Att inte veta.

Ja, helgen blev en fredag med avslut runt 22 och ett nyvaknande runt halv 1 skulle man väl kunna säga. Att lite glögg kan göra så mycket? Det blev fyllesamtal, fyllesms och ett samtal där jag inte höll mig till manus. Crappers. Men kul hade vi Kombon och jag. Som alltid.

Jaa, Nöten och jag..det blir mer och mer en känsla av hopplöshet. Det blir svårare och svårare att inte tro att han skulle ha något annat på gång, och jag i min vilsenhet skickar dumma sms på fyllan om att han hatar mig. Bara för att jag inte kan förmå mig själv att säga det jag tror.

Du är någon annan närmare nu.

Och är det så. Ja, då är det så. Jag kan till och med förstå det och kanske räcker en månads tystnad, bitterhet och gråt och sen får jag va över han. Men att han bara tystnar och inte säger nåt alls. Det leder till mitt ältande.
Ovisshet är det värsta som finns för någon som är expert på att älta. Ställa frågan själv, det kan jag inte. För mellan oss finns inget uttalat. Vi har bara ramlat vidare i våra gamla spår, enda skillnaden att vi inte kan springa in till varandra närhelst vi känner för det.

Ja. Det där med känslor är maklöshet och fan och hans moster på en och samma gång.

Jag måste få veta det jag redan vet. Släck mitt hopp och min förtvivlan på en och samma gång.

Snälla.

Jag kommer inte klandra dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0