It's just my life and bad luck

Fick svar på mitt långa sms. Ett kort svar, men ändå ett svar. Han hade inte menat att verka ointresserad och haft mycket att tänka på. Okidoki.

Svarade idag att ja, men vi hörs när vi hörs då. Och att jag kände att jag behövde fråga eftersom jag undrade, det var ju bra tyckte han. Jeje.

Kallada.
 
Vi hörs när vi hörs helt enkelt. Han kan ju dock räkna med att det blir han som får höra av sig, jag räknar med att det lär bli i ett facebookmejl om någon vecka eller två. Någon som sätter emot?

Den där saken som hoppar runt därinne känner sig lite nedslagen, det tycker jag den kan ha. Den ska inte va så uppstudsig och hålla på.

Känner mig dock bättre idag, känns moget att jag frågade istället för att gå här och undra. Nu fick jag ju inget egentligen vettigt svar, men hey, det är Nöten. Varken han eller jag brukar ge varandra vettiga svar på något. Jag är bara glad så länge man inte behöver känna att man är vänner på låtsas..eller vad vi nu är. Jag har aldrig låtsats något och jag tror inte han gjort det heller. Dock vet jag inte allt som pågår med han och det lär jag nog aldrig veta heller. Men jag kan åtminstone säga till när jag tycker det går för långt åt något håll.

Hellre hejdå än tystnad iallafall.