That disease again.
Halsont och snorigt igen. Att man inte bara går och dör eller? Nu kan man inte träna igen. Tröttsamt som fan. Vad är det för fel på min jäkla kropp. Förr sög den inte till sig varje virus som kom i dess väg, men nu blir den knappt av med dem. Suck.
Ledig idag iallafall. Sitter här och väntar på att broder numero tre ska ringa så vi kan köpa en digitalkamera till mig. Min första någonsin. Det är dags nu.
Sitter och minns lite med, fastnade i gamla härliga bilder. Skitans, vad kul jag har haft genom åren alltså. Saknar mina vänner och önskar verkligen att vi kunde va på samma ställe. Men vi är spridda som granatsplitter, både vad gäller vart vi bor och situationer vi är i.
Livet förändras vart jag än går
Önskar att det gick lättare att samla ihop oss med, men det är knepigare än knepigast när de flesta av oss jobbar inom vården och då självklart jobbar raka motsatsen till varandra. Det suger.
Igår var det lite avfirande av tre "gamlingar" på jobbet. Vi va ute och käkade. Jag insåg att jag trivs himla bra med mina jobbarkompisar, men ändå känner jag att den här sommaren måste bli den sista. Jag måste vidare. Utvecklingen står helt still här. Jag får inte nytta av allt det där jag har inom mig, kämparglöd och livsanda. Det liknar mer och mer livsleda och släckta eldar.
Men vart vill jag? Vart ska jag? Vad vågar jag?
Det finns så mycket att fundera på.
Jag kanske skulle tvätta istället och diska...
I remember those days
Ledig idag iallafall. Sitter här och väntar på att broder numero tre ska ringa så vi kan köpa en digitalkamera till mig. Min första någonsin. Det är dags nu.
Sitter och minns lite med, fastnade i gamla härliga bilder. Skitans, vad kul jag har haft genom åren alltså. Saknar mina vänner och önskar verkligen att vi kunde va på samma ställe. Men vi är spridda som granatsplitter, både vad gäller vart vi bor och situationer vi är i.
Livet förändras vart jag än går
Önskar att det gick lättare att samla ihop oss med, men det är knepigare än knepigast när de flesta av oss jobbar inom vården och då självklart jobbar raka motsatsen till varandra. Det suger.
Igår var det lite avfirande av tre "gamlingar" på jobbet. Vi va ute och käkade. Jag insåg att jag trivs himla bra med mina jobbarkompisar, men ändå känner jag att den här sommaren måste bli den sista. Jag måste vidare. Utvecklingen står helt still här. Jag får inte nytta av allt det där jag har inom mig, kämparglöd och livsanda. Det liknar mer och mer livsleda och släckta eldar.
Men vart vill jag? Vart ska jag? Vad vågar jag?
Det finns så mycket att fundera på.
Jag kanske skulle tvätta istället och diska...
I remember those days
Kommentarer
Trackback
