Frankensteins monster
I fredags opererade jag in en titanskruv för att få en ordentlig framtand. Slog ut min framtand i nio års ålder och nu var det dags att ta ut den där försäkringstanden, innan man blir för gammal. Så nu sitter jag här utan framtand och med stygn i mun, som enligt mig får mig att se ut som något ur den gamla filmen. Men kanske snarare Frankensteins monstermun. I övrigt är jag ganska lik mig själv.
Umgicks med en fin vän igår, såg på film och tjötade lite. Det är skönt me såna där gamla goda vänner som man bara kan va sig själv med. Inget trassel liksom.
Annars har jag funderingar över diverse saker, men eftersom jag inte har någon energi att ödsla på de sakerna så lämnar jag dem åt sidan. Man får väl respektera om folk inte vill ha kontakt med en längre. Synd bara att man inte får veta det. Men så är det.
Livstecken från Nöten fick jag också. En gillad status nu igen. Enda märkvärdiga med det var väl att jag precis pratat med min vän att det liksom inte kommer va något mer. Hade jag varit paranoid hade jag börjat fundera på om han avlyssnar mig, men det gör han ju såklart inte. Det vore ju himla konstigt.
Fortsätter mina småflörtar och glädjer mig åt att känna något annat, glädjer mig åt att ha kommit igång att träna och glädjer mig åt att ha lyckats fått städa med.
Bara sovrummet som ska få sig en omgång också; av städ vill säga...
Nu ska jag leva livet
Umgicks med en fin vän igår, såg på film och tjötade lite. Det är skönt me såna där gamla goda vänner som man bara kan va sig själv med. Inget trassel liksom.
Annars har jag funderingar över diverse saker, men eftersom jag inte har någon energi att ödsla på de sakerna så lämnar jag dem åt sidan. Man får väl respektera om folk inte vill ha kontakt med en längre. Synd bara att man inte får veta det. Men så är det.
Livstecken från Nöten fick jag också. En gillad status nu igen. Enda märkvärdiga med det var väl att jag precis pratat med min vän att det liksom inte kommer va något mer. Hade jag varit paranoid hade jag börjat fundera på om han avlyssnar mig, men det gör han ju såklart inte. Det vore ju himla konstigt.
Fortsätter mina småflörtar och glädjer mig åt att känna något annat, glädjer mig åt att ha kommit igång att träna och glädjer mig åt att ha lyckats fått städa med.
Bara sovrummet som ska få sig en omgång också; av städ vill säga...
Nu ska jag leva livet
Kommentarer
Trackback
