Glöm det!

"Vill ni passa på att träffa mig när jag är där är det bara att ringa. Eller så hittar ni mig på kåren där jag antagligen kommer glida runt och vara lite lätt berusad."

Jag säger bara: NEJ TACK och GLÖM DET!

Usch. Förbannad blir jag. Träffa gamla vänner och skrämma nollor ska han göra, jag då? Var vi aldrig vänner? Nej, uppenbarligen inte. VI har ju INTE känt varandra i fyra år varav TRE var något mer än vänner. Men tack, kära Nöten för att du än en gång pissar rakt i ansiktet på mig. Det behövdes.

Jag inser nu att jag kan glömma allt det där som du någonsin sagt, allt var falskt och bedrägeri.

Fint.

Tack.


Besviken...
Tänk om jag kunde mena allt det här...utan att fälla tårar?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0