Oh by the way..
I don't miss you at all...only when it's dark...and cold...and...
Jaa, haft en liten svacka igen. Helgen gick bort i jobb, sömn och några tårar. Tårarna var salta och sved rätt bra. Men, lika bra att låta dem komma när de knackar bakom ögonlocken antar jag.
Nu går jag och väntar på ett lifechanging besked (passar till dig Syrran) och hoppas på att det blir det jag vill helst! Kanske ändrar det ingenting, men kanske ändrar det allt.
Och bara lite skulle göra mycket just nu.
Det är konstigt att vara där jag står just nu, det är liksom som att jag står på samma ställe och tittar bakåt bara för att det just nu inte finns något framåt; alltså...det gör det ju alltid, men nu när jag inte vet om jag får det jobbet eller om det blir det andra jobbet; ja då känns det liksom som att framåt är svårt att titta på...för det gömmer sig bakom alla träd....eller något.
Ja jag vet inte...att titta bakåt gör ingenting lättare iallafall. Alltför ofta längtar jag tillbaka till den tid som flytt och alltför sällan tar jag tillvara den tid som är nu...
Kan ju ha att göra med att jag för tillfället inte har så roligt, jobbet är en klump i magen som jag bara måste gå med tills jag slipper...men...när slipper jag? Älskade jobbarkompisar som driver mig till vansinne visst, patienter som faktiskt även om de är jobbiga mycket av tiden ligger mig varmt om hjärtat- jag vill inte lämna fast jag vill...det hade vart lättare om det inte varit så tungt nu. Kanske skyller jag på chefen men...hon tar och hon ger ingenting.
Well..
Lite funderingar bara..
Just a little bit and maybe I'd get there
Jaa, haft en liten svacka igen. Helgen gick bort i jobb, sömn och några tårar. Tårarna var salta och sved rätt bra. Men, lika bra att låta dem komma när de knackar bakom ögonlocken antar jag.
Nu går jag och väntar på ett lifechanging besked (passar till dig Syrran) och hoppas på att det blir det jag vill helst! Kanske ändrar det ingenting, men kanske ändrar det allt.
Och bara lite skulle göra mycket just nu.
Det är konstigt att vara där jag står just nu, det är liksom som att jag står på samma ställe och tittar bakåt bara för att det just nu inte finns något framåt; alltså...det gör det ju alltid, men nu när jag inte vet om jag får det jobbet eller om det blir det andra jobbet; ja då känns det liksom som att framåt är svårt att titta på...för det gömmer sig bakom alla träd....eller något.
Ja jag vet inte...att titta bakåt gör ingenting lättare iallafall. Alltför ofta längtar jag tillbaka till den tid som flytt och alltför sällan tar jag tillvara den tid som är nu...
Kan ju ha att göra med att jag för tillfället inte har så roligt, jobbet är en klump i magen som jag bara måste gå med tills jag slipper...men...när slipper jag? Älskade jobbarkompisar som driver mig till vansinne visst, patienter som faktiskt även om de är jobbiga mycket av tiden ligger mig varmt om hjärtat- jag vill inte lämna fast jag vill...det hade vart lättare om det inte varit så tungt nu. Kanske skyller jag på chefen men...hon tar och hon ger ingenting.
Well..
Lite funderingar bara..
Just a little bit and maybe I'd get there
Kommentarer
Trackback
