Just let me be afraid..

and then you can show me there's nothing to be afraid of

Dagarna har gått igen, blivit veckor, blivit månader...har inte hunnit med att skriva ner alla ord som passerar i mina tankar. Allt det där som sker utan att man är medveten om det.

Befinner mig just nu i ett läge där jag behöver orden. Där jag behöver sätta orden i mina tankar på pränt.

Jag är rädd. Jag är så jäkla rädd för att komma tillbaka till jobbet.

Fick en penna i handen och bröstet i söndags, har ett sår och ett blåmärke som minne om jag mot all förmodan skulle glömma det för en stund.

Jag glömmer det inte..

Blicken, orden, skräcken- finns där, känns..

Take me to where the memories are stored, I need to erase one..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0