Nyfiken i en strut
Nyfikenheten tog över. Jag skrev. Men har man en status på msn där det står att man är exalterad, då måste man ju fråga vad det handlar om.
Jag är så vek.
Well, han vill ju fortfarande ha mig upp dit så...Nöten kan mig för bra.
Snart dags att hämta Syrran! Wiiiee! Fick ju svar till slut också.
Jag är nog en ganska otålig person när det kommer till kritan. Men har ju en hemlighet som jag bara längtar efter att få släppa ut! Underbara hemlighet som nästan alla utom Syrran vet.
Där ja, fick jag till ett rim också.
Puss heeeej!
Jag är så vek.
Well, han vill ju fortfarande ha mig upp dit så...Nöten kan mig för bra.
Snart dags att hämta Syrran! Wiiiee! Fick ju svar till slut också.
Jag är nog en ganska otålig person när det kommer till kritan. Men har ju en hemlighet som jag bara längtar efter att få släppa ut! Underbara hemlighet som nästan alla utom Syrran vet.
Där ja, fick jag till ett rim också.
Puss heeeej!
It's my party..
Jaa, då var lördagen här. Syrran är bara två dagar sen, men jag hoppas hon kommer idag. Annars kommer stämningen dö lite. Av mina vänner är det två som kommer + två eller tre till som jag umgicks med förr. Sen är det extrabrorsan och the böys of Byn som kommer typ.
Jag har aldrig fest, för det är aldrig någon som kommer. Så känns det ungefär. Menmen, ska nog lyckas bli full ikväll med och roligt blir det på ett eller annat sätt. Det är ju fint här nu iallafall med gardiner uppe och städat.
Apropå ikväll. Kommer få ha pli på smsfingrarna. En vecka har återigen gått sedan jag senast hörde nåt från Nöten, vilket ger mig mer aningar om att det jag tänkte förra veckan är rätt. Och nu...nu orkar jag inte försöka mer. Vill han höras då är det bannemej hans tur att höra av sig. Han svarade ju varken på msn eller sms förra helgen så nu har jag krälat färdigt. Som det känns nu är det okej, jag är bara lite trött på att han aldrig kan säga till när han tänker bort mig ur sitt liv. Dock vet jag inte hur det känns ikväll efter alkohol i blodet.
But I think I'll be okay.
Om nu bara den där kunde svara på smset någon gång så jag vet när jag ska pickuppa henne!!
Morgonstund har guld i mund
Jojo.
Jag har aldrig fest, för det är aldrig någon som kommer. Så känns det ungefär. Menmen, ska nog lyckas bli full ikväll med och roligt blir det på ett eller annat sätt. Det är ju fint här nu iallafall med gardiner uppe och städat.
Apropå ikväll. Kommer få ha pli på smsfingrarna. En vecka har återigen gått sedan jag senast hörde nåt från Nöten, vilket ger mig mer aningar om att det jag tänkte förra veckan är rätt. Och nu...nu orkar jag inte försöka mer. Vill han höras då är det bannemej hans tur att höra av sig. Han svarade ju varken på msn eller sms förra helgen så nu har jag krälat färdigt. Som det känns nu är det okej, jag är bara lite trött på att han aldrig kan säga till när han tänker bort mig ur sitt liv. Dock vet jag inte hur det känns ikväll efter alkohol i blodet.
But I think I'll be okay.
Om nu bara den där kunde svara på smset någon gång så jag vet när jag ska pickuppa henne!!
Morgonstund har guld i mund
Jojo.
Tveksamt.
Fick en vänförfrågan häromveckan från en liten tös som undrade om jag var den jag är. Om mina föräldrar och bröder var de som de är och.....om jag hade en storasyster som heter Bla-Bla. Jaa..jag är ju den personen, förutom den sista delen där. Jag vet inte om någon syster, förutom den kvinna jag kallar Syrran. Hon som jag bott ihop med och kan mig och vet det mesta om mig.
Blodsband betyder inte så mycket.
Jo, visst har jag vetat att hon fanns och visst har jag tänkt mycket på henne och varför hon inte ville ha kontakt med mig...men det var mer förr. När jag var liten. När jag var liten och önskade att de där storebröderna inte var storebröder utan systrar.
Jag accepterade iallafall vänförfrågan från den lilla flickan som sa att hon var min systerdotter, efter noga övervägande. Nu en vecka senare, kommer vänförfrågan från den lilla flickans mamma, hon som ska vara min (halv)storasyster.
Och jag vet inte. Jag vet inte om jag vill öppna upp mitt liv för den här okända människan. Hon som ringde en gång när jag var 6år gammal och lovade att höra av sig igen. Nu är jag 25 och det känns som att det kanske är 19 år försent.
Jag vet inte.
För övrigt ikväll kan jag säga att jag inte gillar vinnaren i Melodifestivalen och jag tog bladet från munnen (skrivhanden) igår och skrev till Nöten. Felt nice. Inget konstigt alls faktiskt.
I have to think about this a little more..
No need to say goodbye..
Sitter här med en konstig känsla igen. Jag vill inte tänka i de här banorna igen. Men det går hela tiden dit.
Och visst, jag kan som vanligt säga något själv. Men det var så förändrat i söndags kväll. Det kändes så långt borta. Kanske var det bakfyllan, kanske var det min ångest över att inte veta vad jag sagt...kanske var det så att han inte är så värst intresserad längre och därför lät samtalet flyta ut i ingenting.
Kanske...
Oh. Nöten. Tänk om jag någon gång kunde veta vad som försiggick därinne bakom skallbenet på honom...
Jag har ju verkligen inte någon som helst lust att säga hejdå och tack för teét nu heller. Jag trivdes ju med läget, att vi hördes då och då...Men ska vi inte höras mer nu? Damn. Just my luck. Men klart, han kanske träffat någon, blivit kär och galen...allt det där han aldrig ville vara med mig.
Kanske ska man säga hejdå....igen.
Det är ovissheten som gör mig tokig.
Now we're back to the beginning
It's just a feeling and no one knows yet
But just because they can't feel it too
Doesn't mean that you have to forget
Hejdå eller inte...glömmer gör jag aldrig...
I had some fine wine.
I helgen gick det vilt till. Min kropp är både brännmärkt och blåmärkt. Vet inte riktigt hur det har gått till, men kul hade jag iallafall.
Lyckades såklart både fyllesmsa, vilket såklart lämnar spår, och fylleringa och tala in på mobilsvar, vilket är dumt eftersom jag inte alls vet vad jag har sagt.
Var tydligen snäll påstås det iallafall.
Ja, vad ska man säga. Badtunna och rödvin får igång en rätt så bra iallafall. Fick fotmassage, trevligt sällskap och erbjudanden om saker jag inte alls var intresserad av. Grät en skvätt och skrattade mest.
Livet på en pinne.
Idag är det världens bästa Syrrans dag- 25 bast. Kan inte tro det. Jag hoppas det blir en underbar dag för henne och hoppas tiden går fort till nästa vecka och helg! Då blir det kalajsande här! SKOJ!
Något har förändrats, men jag kan inte sätta fingret på vad.
Lyckades såklart både fyllesmsa, vilket såklart lämnar spår, och fylleringa och tala in på mobilsvar, vilket är dumt eftersom jag inte alls vet vad jag har sagt.
Var tydligen snäll påstås det iallafall.
Ja, vad ska man säga. Badtunna och rödvin får igång en rätt så bra iallafall. Fick fotmassage, trevligt sällskap och erbjudanden om saker jag inte alls var intresserad av. Grät en skvätt och skrattade mest.
Livet på en pinne.
Idag är det världens bästa Syrrans dag- 25 bast. Kan inte tro det. Jag hoppas det blir en underbar dag för henne och hoppas tiden går fort till nästa vecka och helg! Då blir det kalajsande här! SKOJ!
Något har förändrats, men jag kan inte sätta fingret på vad.
Vader inte gjorda av stål..
Har träningsvärk out of this world. Påbörjade Beach 2010 igår med en jobbarkompis. Det lilla som jag och Syrran lyckades bygga upp förra året innan vi slutade...det är stabilt nerrivet kan man säga. Mina vader är som någon sorts ond gelé...Men det får det väl vara värt.
Igår stannade hjärtat för ett slag.
Min mamma ringde och berättade att storebror 2 krockat. Det var i princip den infon jag fick just då. Och med de krockar jag haft i omgivningen fick jag upp skräckscenarion i huvudet. Det slutade iallafall väl. Han fick en hjärnskakning och en bula i skallen, men man får va glad att det inte var värre. Usch. Man får va försiktig om sig, iallafall om man ska få tillhöra min familj och vänner, jag klarar inte så mycket skrämselchocker!
En kul sak från igår var iallafall att få veta att jag befunnit mig i Nötens dröm häromnatten. En bra dröm dessutom. Skönt att det inte bara är jag som drömmer jämt...
Jag längtar just nu efter; värme, vår och mina vänner samlade på en plats med mycket vin, musik och härlig stämning (och litegrannamycket efter Nöten just nu men det är en bisak).
Igår stannade hjärtat för ett slag.
Min mamma ringde och berättade att storebror 2 krockat. Det var i princip den infon jag fick just då. Och med de krockar jag haft i omgivningen fick jag upp skräckscenarion i huvudet. Det slutade iallafall väl. Han fick en hjärnskakning och en bula i skallen, men man får va glad att det inte var värre. Usch. Man får va försiktig om sig, iallafall om man ska få tillhöra min familj och vänner, jag klarar inte så mycket skrämselchocker!
En kul sak från igår var iallafall att få veta att jag befunnit mig i Nötens dröm häromnatten. En bra dröm dessutom. Skönt att det inte bara är jag som drömmer jämt...
Jag längtar just nu efter; värme, vår och mina vänner samlade på en plats med mycket vin, musik och härlig stämning (och litegrannamycket efter Nöten just nu men det är en bisak).
Utstädad och bortlämnad.
Idag städade vi ur lägenheten. För sista gången uppehöll vi oss inom lägenhetens alla väggar, vår svarta tavla och vårt fina träd på väggen. Sista gången.
Idag lämnade vi tillbaka våra nycklar. De tillhör inte oss längre, låset är inte vårt att öppna. Tårarna och skratten bakom den blå dörren kommer inte gråtas, skrattas av oss mera.
Idag kramade jag Syrran och grät, inte för att vi aldrig ses igen men för att vi delat så mycket bakom den där dörren i den där staden. Jag kommer sakna det.
Those days were the best days of my life
Idag har jag sedan avskedet brustit i mina rutiner och gråtit mer än på länge. De måste väl få rinna av sig kanske.
Idag är det 1e mars 2010, idag är jag officiellt inte längre boende bakom den blå dörren i Ingenstans.
Idag är en helt annan dag än den dag som var igår.
Idag lämnade vi tillbaka våra nycklar. De tillhör inte oss längre, låset är inte vårt att öppna. Tårarna och skratten bakom den blå dörren kommer inte gråtas, skrattas av oss mera.
Idag kramade jag Syrran och grät, inte för att vi aldrig ses igen men för att vi delat så mycket bakom den där dörren i den där staden. Jag kommer sakna det.
Those days were the best days of my life
Idag har jag sedan avskedet brustit i mina rutiner och gråtit mer än på länge. De måste väl få rinna av sig kanske.
Idag är det 1e mars 2010, idag är jag officiellt inte längre boende bakom den blå dörren i Ingenstans.
Idag är en helt annan dag än den dag som var igår.
Att inte lägga in för mycket betydelse i ett litet ord.
Gumman.
Det är faktiskt något jag gillar att bli kallad. Inte som i lilla gumman nu får du ta och lyssna, utan inslängt i en mening helt omedvetet..eller medvetet...från den där Nöten. Det liksom spritter lite i kroppen på mig och jag tänker att jaa, jag är allt din gumma, tänk om jag vågade säga att han var min gubbe..
Nu tänker säkert en del: Ah, fan..hon har ramlat dit igen. Skit och pannkaka vem ska plocka spillrorna den här gången då?
Men faktum är..jag var aldrig särskilt långt borta, och jag tror faktiskt ingenting om någonting mellan oss. Det var bara en skön känsla att läsa just det ordet från just honom igen. Det var liksom längesen. Sådär så man hade glömt känslan av hur ett litet ord som inte betyder alls något kan ge lite sockerdricka i venerna.
Det betyder ingenting men det ger mig glädje
Idag träffade jag Syrran (kan ju inte kalla henne Kombon längre liksom för vi bor inte alls ihop längre) en jättekort stund. Men den stunden betydde massor, jag kommer sakna så att kunna springa på henne hursomhelst närsomhelst. Jag springer inte på någon här i den här lägenheten.
Det är bara jag och mina tankar och drömmar.
Well, att drömma går inte av för hackor det heller...vore liksom fint om man kunde låta drömmen slå in någon gång också. Men vem vet.
Plötsligt händer det...
Det är faktiskt något jag gillar att bli kallad. Inte som i lilla gumman nu får du ta och lyssna, utan inslängt i en mening helt omedvetet..eller medvetet...från den där Nöten. Det liksom spritter lite i kroppen på mig och jag tänker att jaa, jag är allt din gumma, tänk om jag vågade säga att han var min gubbe..
Nu tänker säkert en del: Ah, fan..hon har ramlat dit igen. Skit och pannkaka vem ska plocka spillrorna den här gången då?
Men faktum är..jag var aldrig särskilt långt borta, och jag tror faktiskt ingenting om någonting mellan oss. Det var bara en skön känsla att läsa just det ordet från just honom igen. Det var liksom längesen. Sådär så man hade glömt känslan av hur ett litet ord som inte betyder alls något kan ge lite sockerdricka i venerna.
Det betyder ingenting men det ger mig glädje
Idag träffade jag Syrran (kan ju inte kalla henne Kombon längre liksom för vi bor inte alls ihop längre) en jättekort stund. Men den stunden betydde massor, jag kommer sakna så att kunna springa på henne hursomhelst närsomhelst. Jag springer inte på någon här i den här lägenheten.
Det är bara jag och mina tankar och drömmar.
Well, att drömma går inte av för hackor det heller...vore liksom fint om man kunde låta drömmen slå in någon gång också. Men vem vet.
Plötsligt händer det...
Life as it is.
Först och främst: skönt att missförståndet i helgen är uppklarat. Jag blir så konstig när jag är ledsen. Och det är helt ovärt att sörja när något fint måste lösas upp. För komboskapet med hon som blev min syster, de tillhör det finaste jag kommer ha att minnas här i livet.
Syrran och Frugan (T-Boo), de är mitt livs kärlekar det.
Ja, livet här i Byn. Det artar sig sakta men säkert. Pappa och jag har byggt möbler och haft oss, mamma har vart här och hjälpt till med det hon är bäst på- typ städning och plock. Vilken tur att man har så fina föräldrar va? Inte alla som skulle få den stöttningen jag får, samtidigt som de tar hand om mina brorsbarn och till viss del också min storebror. Love them.
Igår när sängen var färdigbyggd frågade Nöten hur den var. Den är underbar min säng, men den skulle va mer komplett om jag fick inviga den ordentligt.
Svettiga kroppar i vild brottning. Det vore att inviga. Vem vet, kanske får med någon till byn nån ödslig natt...eller så slutar jag och den kära Nöten att prata om att vi borde ses och kanske faktiskt gjorde det.
För ärligt. När om någon tid vore bättre än nu att värma varandras frusna kroppar?
Men..
Jag får fortsätta se det som en fin dröm.
Apropå drömmar, det är dags att sluta ögonlocken för en ny spännande morgondag.
I'll be dreaming my dreams
Syrran och Frugan (T-Boo), de är mitt livs kärlekar det.
Ja, livet här i Byn. Det artar sig sakta men säkert. Pappa och jag har byggt möbler och haft oss, mamma har vart här och hjälpt till med det hon är bäst på- typ städning och plock. Vilken tur att man har så fina föräldrar va? Inte alla som skulle få den stöttningen jag får, samtidigt som de tar hand om mina brorsbarn och till viss del också min storebror. Love them.
Igår när sängen var färdigbyggd frågade Nöten hur den var. Den är underbar min säng, men den skulle va mer komplett om jag fick inviga den ordentligt.
Svettiga kroppar i vild brottning. Det vore att inviga. Vem vet, kanske får med någon till byn nån ödslig natt...eller så slutar jag och den kära Nöten att prata om att vi borde ses och kanske faktiskt gjorde det.
För ärligt. När om någon tid vore bättre än nu att värma varandras frusna kroppar?
Men..
Jag får fortsätta se det som en fin dröm.
Apropå drömmar, det är dags att sluta ögonlocken för en ny spännande morgondag.
I'll be dreaming my dreams
It hurts more than anything you know.
Jag har lämnat mitt hem i Ingenstans och ska packa upp mitt liv här i byn. Hela dagen har vi hållt på.
I mitt bröst sitter en stor jätteklumpig sten och gör ont. Den lilla klumpen som började växa igår har växt sig större. Det känns så fel att man lämnar något som varit så fint och så underbart på det här sättet.
Ett kort hejdå och inget mer.
Det blev fel någonstans, men jag vet inte vart. Det svider på kinden och tårarna jag svalt hela dagen faller med jämna mellanrum nu. Min hjärna säger saker till mig som jag inte vill tro, men tänk om det är så?
Jag blev ersatt av han?
Förlåt att jag är dum. Men jag vet faktiskt inte.
En era har gått i graven, men jag hoppas att det finns många minnen kvar att skapa.
Just in case: I love you and you will always be my favourite sister ♥
I mitt bröst sitter en stor jätteklumpig sten och gör ont. Den lilla klumpen som började växa igår har växt sig större. Det känns så fel att man lämnar något som varit så fint och så underbart på det här sättet.
Ett kort hejdå och inget mer.
Det blev fel någonstans, men jag vet inte vart. Det svider på kinden och tårarna jag svalt hela dagen faller med jämna mellanrum nu. Min hjärna säger saker till mig som jag inte vill tro, men tänk om det är så?
Jag blev ersatt av han?
Förlåt att jag är dum. Men jag vet faktiskt inte.
En era har gått i graven, men jag hoppas att det finns många minnen kvar att skapa.
Just in case: I love you and you will always be my favourite sister ♥
Ibland blir man bara så ledsen.
Packar ner mitt liv här i Ingenstans, det är ensamt och kallt. Mitt huvud gör ont och mina ögon fäller vatten av nåt slag.
Det är min sista kväll här.
Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, men...
Anyday now, I'll be all alone
Besviken är väl ordet jag söker. Laddat ord, men det gör faktiskt ont.
Men, det är tur man har sällskap av Joel Alme iallafall. Han har en väldigt fin röst. Tror jag börjar bli lite kär i honom, han har dessutom väldigt bra musiksmak (kvällens musikredaktör i P3)
Ja, adjö. Nästa gång jag skriver, skriver jag från Byn. Byn där jag började livet som mig, Byn där jag ska hitta en väg vidare till något stort.
Tills dess: Lev väl och älska mycket!
Det är min sista kväll här.
Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, men...
Anyday now, I'll be all alone
Besviken är väl ordet jag söker. Laddat ord, men det gör faktiskt ont.
Men, det är tur man har sällskap av Joel Alme iallafall. Han har en väldigt fin röst. Tror jag börjar bli lite kär i honom, han har dessutom väldigt bra musiksmak (kvällens musikredaktör i P3)
Ja, adjö. Nästa gång jag skriver, skriver jag från Byn. Byn där jag började livet som mig, Byn där jag ska hitta en väg vidare till något stort.
Tills dess: Lev väl och älska mycket!
Dreams are made of this..
Jag drömmer jättemycket nu. Om allt. Om Kombon som gör konstiga saker, om Nöten som gör konstiga saker, om mig som gör konstiga saker och ja...allt precis allt drömmer jag just nu. Och en del huvudvärk går jag runt med. Är det inte ryggen så är det huvudet som ska kännas.
Idag är det lite bättre iallafall.
Massor med packande att ta itu med också, har fått ner ganska så mycket men det finns ju hur mycket mer att packa ner. Egentligen borde jag titta igenom mina papper också, men det är ju bara för tråkigt.
Pratade med Nöten förut idag. Oh, vad jag önskar att jag blev rik nu. Hade löst så många av våra idéer. Vi är så duktiga på det där med idéer. Grytan puttrar och håller sig kokande liksom. Det vore inte dumt att ha kortare avstånd ibland, men samtidigt vore det väl inte dumt att sluta fresta heller. Men som sagt tidigare, så länge man mår bra..
Just ja..jag får ta en dag att skriva lite om Idiotens förehavanden i helgen som gick. Den människan är jag glad att jag spolade ut ur mitt liv, what a psychopat! Usch, tacka vet jag konstiga människor som vet om det. Han tror ju att han är gud. Uäck!
Nej, det är snart dags för jobb igen. Detta är sista torsdagen här. Vad konstigt det känns.
I need stardust to make my dreams come true
Idag är det lite bättre iallafall.
Massor med packande att ta itu med också, har fått ner ganska så mycket men det finns ju hur mycket mer att packa ner. Egentligen borde jag titta igenom mina papper också, men det är ju bara för tråkigt.
Pratade med Nöten förut idag. Oh, vad jag önskar att jag blev rik nu. Hade löst så många av våra idéer. Vi är så duktiga på det där med idéer. Grytan puttrar och håller sig kokande liksom. Det vore inte dumt att ha kortare avstånd ibland, men samtidigt vore det väl inte dumt att sluta fresta heller. Men som sagt tidigare, så länge man mår bra..
Just ja..jag får ta en dag att skriva lite om Idiotens förehavanden i helgen som gick. Den människan är jag glad att jag spolade ut ur mitt liv, what a psychopat! Usch, tacka vet jag konstiga människor som vet om det. Han tror ju att han är gud. Uäck!
Nej, det är snart dags för jobb igen. Detta är sista torsdagen här. Vad konstigt det känns.
I need stardust to make my dreams come true
Vad är väl en söndag med hjärtan..
Idag är det alla hjärtans dag. Jaha? Jag tänker inte gråta över spilld mjölk eller något sådant, turligt nog jobbar jag ikväll så jag behöver liksom inte va hemma och tänka att jag är så ensam och lyssna på smäktande kärleksballader och fundera på om man ska säga nåt till den där Nöten eller bara anta att han är på en dejt och blir lycklig och gifter sig i veckan som kommer.
Jag behöver inte göra det. Det tackar vi för. Men jag önskar att idag hade varit i ett annat läge, om några år eller så. Ingen dag är som den här dagen på att kleta in i facet på en att man är ensamstående. Kvittar hur mycket kontakt man än kan tänkas ha med människor, eller ens om Nöten hördes av. Jag skulle fortfarande va ensam.
Lonely hearts day borde det heta egentligen.
Men ikväll på jobbet ska jag tänka på vännerna jag har, familjen och det som gör livet till livet. Orka vara bitter mer än de meningar jag redan skrivit av mig.
Kärlek och lycka är välförtjänt av de som har den antar jag, hoppas folk tar vara på den varje dag bara och inte en dag som denna. Det är ju egentligen bara ett jippo att tjäna pengar på.
Nej, en dusch ska jag ta mig och sen ska jag äta frukost- helt kärlekslöst men med glädje.
Puss!
Jag behöver inte göra det. Det tackar vi för. Men jag önskar att idag hade varit i ett annat läge, om några år eller så. Ingen dag är som den här dagen på att kleta in i facet på en att man är ensamstående. Kvittar hur mycket kontakt man än kan tänkas ha med människor, eller ens om Nöten hördes av. Jag skulle fortfarande va ensam.
Lonely hearts day borde det heta egentligen.
Men ikväll på jobbet ska jag tänka på vännerna jag har, familjen och det som gör livet till livet. Orka vara bitter mer än de meningar jag redan skrivit av mig.
Kärlek och lycka är välförtjänt av de som har den antar jag, hoppas folk tar vara på den varje dag bara och inte en dag som denna. Det är ju egentligen bara ett jippo att tjäna pengar på.
Nej, en dusch ska jag ta mig och sen ska jag äta frukost- helt kärlekslöst men med glädje.
Puss!
Ge mig vår.
Jag behöver vår nu, vintern har varit så evighetslång och kall...så kall! Men viss värme har jag känt i all den här kylan. Jag är glad att kontakter som bryts ses över och öppnas upp ibland, det gör mig glad att man inte är ensam.
Igår var jag hos frisören, hon tog kort på mitt hår och bloggade om det sen. Det gjorde att jag känner mig ännu finare än vad jag förmodligen är. Sedan träffade vi fina Tease och pratade om livet och det som händer just nu. Gick på stan och hittade fina vårgrejer, därför behöver jag vår nu. Det ska inte behöva hänga inne i en garderob liksom, det är ju hemskt. Igår hann vi även träffa lille Lintotten, han har blivit stora killen och kan gå nu. Tease är en sån fin och stolt mamma. En stark kvinna. Även starka kvinnor behöver få ge utlopp för sina känslor. Tänk på det!
Nu är det dags för helgjobb igen, min rygg försöker ta livet av mig men jag försöker hindra den på de sätt jag kan. Liniment och värktabletter. Har någon hård knölaktig grej nere vid svanken som Kombon upptäckte när hon smorde mig igår, på ett helt osexuellt sätt, men hade någon sett det så hade garanterat frågetecken uppstått. Blir lite pinsamt ikväll när jag får be en jobbarkompis göra det. But I have to, det gör så ont.
Nöten och jag pratade om min gamla säng igår, den som jag tänker ge bort för att ge plats åt en ny. Han känner sig väldigt ledsen över detta, han tycker att den har gjort så mycket bra. Det har han ju iallafall helt rätt i. Vi får väl se vad som händer med min kära säng i framtiden, brasved kommer den inte bli iallafall.
Ge mig vår nu, snälla!
Igår var jag hos frisören, hon tog kort på mitt hår och bloggade om det sen. Det gjorde att jag känner mig ännu finare än vad jag förmodligen är. Sedan träffade vi fina Tease och pratade om livet och det som händer just nu. Gick på stan och hittade fina vårgrejer, därför behöver jag vår nu. Det ska inte behöva hänga inne i en garderob liksom, det är ju hemskt. Igår hann vi även träffa lille Lintotten, han har blivit stora killen och kan gå nu. Tease är en sån fin och stolt mamma. En stark kvinna. Även starka kvinnor behöver få ge utlopp för sina känslor. Tänk på det!
Nu är det dags för helgjobb igen, min rygg försöker ta livet av mig men jag försöker hindra den på de sätt jag kan. Liniment och värktabletter. Har någon hård knölaktig grej nere vid svanken som Kombon upptäckte när hon smorde mig igår, på ett helt osexuellt sätt, men hade någon sett det så hade garanterat frågetecken uppstått. Blir lite pinsamt ikväll när jag får be en jobbarkompis göra det. But I have to, det gör så ont.
Nöten och jag pratade om min gamla säng igår, den som jag tänker ge bort för att ge plats åt en ny. Han känner sig väldigt ledsen över detta, han tycker att den har gjort så mycket bra. Det har han ju iallafall helt rätt i. Vi får väl se vad som händer med min kära säng i framtiden, brasved kommer den inte bli iallafall.
Ge mig vår nu, snälla!
Come back to bed.
Jag är så trött.
Veckan har varit ansträngande på helt nya sätt. Det gör mycket den där kvarten längre på kvällen och rasten vi inte bett om att ha på kvällen.
Idag har Kombon packat in sina flyttlådor i en stor lastbil och åkt uppåt. Hon kommer tillbaka imorgon igen, men hennes saker är borta. Kvar är mina som väntar på att läggas i lådor. En del har hamnat där, men långtifrån allt.
Det är så mycket minnen här.
I torsdags fick vi en spricka i taket, i hjärtat finns en mängd med sprickor. Sprickor som uppstått precis just här, på grund av överbelastning. Men det finns starka lim som får en att komma över det mesta. Det känns fint att det är så vackert att se tillbaka nu. Det hamnar i ett helt nytt ljus när man tänker tillbaka.
Men sorgligt är det. Och märkligt.
Min lägenhet som jag snart ska flytta till försöker jag planera i mitt huvud. Det kommer väl bli kaos till slut ändå. Men kanske något mer organiserat kaos. Jag vet inte ens hur länge man blir kvar där, men kanske behöver jag den tiden där för att finna vart jag egentligen vill ta vägen?
Jag vill så gärna bort men jag vill ändå hem.
Jag önskar att hemma kunde få vara där det har varit så många år nu, men livet går vidare- man måste ju bli vuxen större någon gång.
I år blir jag 25. Kan inte fatta det. Jag känner mig som en 14åring med hjärtat i brand och tvivelaktiga motiv. Men jag gillar den jag är, och jag gillar att tro att det kan funka ibland att bara följa hjärtat. Det man mår bra av, det mår man bra av tills man mår dåligt igen. Än så länge mår jag bra.
Ta mig till kärlek, ta mig till dans
Ge mig nåt som tar mig någonstans
Veckan har varit ansträngande på helt nya sätt. Det gör mycket den där kvarten längre på kvällen och rasten vi inte bett om att ha på kvällen.
Idag har Kombon packat in sina flyttlådor i en stor lastbil och åkt uppåt. Hon kommer tillbaka imorgon igen, men hennes saker är borta. Kvar är mina som väntar på att läggas i lådor. En del har hamnat där, men långtifrån allt.
Det är så mycket minnen här.
I torsdags fick vi en spricka i taket, i hjärtat finns en mängd med sprickor. Sprickor som uppstått precis just här, på grund av överbelastning. Men det finns starka lim som får en att komma över det mesta. Det känns fint att det är så vackert att se tillbaka nu. Det hamnar i ett helt nytt ljus när man tänker tillbaka.
Men sorgligt är det. Och märkligt.
Min lägenhet som jag snart ska flytta till försöker jag planera i mitt huvud. Det kommer väl bli kaos till slut ändå. Men kanske något mer organiserat kaos. Jag vet inte ens hur länge man blir kvar där, men kanske behöver jag den tiden där för att finna vart jag egentligen vill ta vägen?
Jag vill så gärna bort men jag vill ändå hem.
Jag önskar att hemma kunde få vara där det har varit så många år nu, men livet går vidare- man måste ju bli vuxen större någon gång.
I år blir jag 25. Kan inte fatta det. Jag känner mig som en 14åring med hjärtat i brand och tvivelaktiga motiv. Men jag gillar den jag är, och jag gillar att tro att det kan funka ibland att bara följa hjärtat. Det man mår bra av, det mår man bra av tills man mår dåligt igen. Än så länge mår jag bra.
Ta mig till kärlek, ta mig till dans
Ge mig nåt som tar mig någonstans
Jag vet, det är fel.
Jag tror att det har blivit ett hål i bortahållandet. Det har återigen visat sig att det är lätt att tro att det skulle bli rätt om man höll sig borta. Men det har känts fel, så fel.
Och nu.
Nu känns det rätt, så rätt.
Fast jag vet att det är fel. Hur funkar det?
Vi har aldrig varit bra på att hålla oss borta från varandra, skrev han häromdagen. Jag kunde bara hålla med, det är det vi två är sämst på om något. Och varför ska man hålla sig borta om det finns något man gillar och njuter av? Och bortahållandet orsakar motsatsen?
Hittar vi på ursäkter för att få stanna kvar?
Ja, förmodligen. Men det finns ju skäl till att vi sysslar med det.
Det får bli som det blir, jag vet vad jag gör. Och jag vet att jag inte borde. Men jag trivs i hans ögon och jag saknar hans värme. Jag blir tokig på hans sätt ibland, men jag kan släppa det med. För det är fint att veta att även om det är fel så kan det få kännas rätt.
Och nu.
Nu känns det rätt, så rätt.
Fast jag vet att det är fel. Hur funkar det?
Vi har aldrig varit bra på att hålla oss borta från varandra, skrev han häromdagen. Jag kunde bara hålla med, det är det vi två är sämst på om något. Och varför ska man hålla sig borta om det finns något man gillar och njuter av? Och bortahållandet orsakar motsatsen?
Hittar vi på ursäkter för att få stanna kvar?
Ja, förmodligen. Men det finns ju skäl till att vi sysslar med det.
Det får bli som det blir, jag vet vad jag gör. Och jag vet att jag inte borde. Men jag trivs i hans ögon och jag saknar hans värme. Jag blir tokig på hans sätt ibland, men jag kan släppa det med. För det är fint att veta att även om det är fel så kan det få kännas rätt.
Jag tror jag vill va snäll idag.
Fredagkväll på jobbhelg. Jobbar inte förrän imorrn kväll igen. Kombon är och jobbar, hon frågade tidigare idag om jag inte skulle ha vägen förbi jobbet. Nej, det var inte tanken.
Jag tror jag ändrade mig nu. Klart jag ska hämta henne. Jag kan inte rädda världen men jag kan rädda Kombon för en kall vandring ner mot ett tåg som kanske tar alldeles för lång tid att komma.
Trots allt åkte hon på en gräsklippare för att rädda mig från ett monster. Det var visserligen en dröm och monstret var Nöten. Men iallafall. Kan jag rädda henne tillbaks så gör jag det.
Japp, idag tror jag att jag vill vara snäll.
I would even buy him milk if he was here...
Jag tror jag ändrade mig nu. Klart jag ska hämta henne. Jag kan inte rädda världen men jag kan rädda Kombon för en kall vandring ner mot ett tåg som kanske tar alldeles för lång tid att komma.
Trots allt åkte hon på en gräsklippare för att rädda mig från ett monster. Det var visserligen en dröm och monstret var Nöten. Men iallafall. Kan jag rädda henne tillbaks så gör jag det.
Japp, idag tror jag att jag vill vara snäll.
I would even buy him milk if he was here...
Rädsla på jobbet.
I fredags hade vi en fruktansvärd dag på jobbet. En patient var bara för mycket en gång för mycket. Hursomhelst blev den patienten utskriven eftersom det inte gick att konvertera honom till tvångsvård, enligt doktorerna..Vilket övergick mitt förstånd, då jag anser att något riktigt illa kunde ha skett. Vi trodde ju iallafall när vi gick hem att det skulle bli en lugn kväll för de som gick på kvällspasset.
Inte då.
Hursom. Nu är vi trötta på att vara slagpåsar, vi vill också få flytta på en patient om den gör något som skadar personal. Får vi det? Nej, då flyttar vi på personalen som blir skadad istället. Det är helt sjukt. Får vi högre lön för att vi tar emot patienter från andra avdelningar där de inte kan hanteras? Nej. Vi får inget. Vi får bara skit.
Det känns inte som att någon hör vad vi säger heller.
Har varit superskönt att va ledig i två dagar nu, men nu blir det helgjobb igen. Kommer vi va full styrka eller får vi som vanligt gå kort? Det är oacceptabelt men ändå händer det jämt. Finns inte folk att ta in, det kanske inte behövs. Kanske. Vi är en akutavdelning, det behövs. Punkt.
Jag hoppas att min medarbetare fixar att komma tillbaka till vår avdelning, känns så onödigt att bli av med en till på grund av våldsamt beteende hos patienter. Sätts det in extravak på grund av risk för våld så tycker jag att man sätter in tvåpersonsvak med en gång. Nu hade personen tur, det hade kunnat gå mycket värre.
Mycket värre.
Jag är inte särskilt rädd av mig, jag vet om riskerna med jobbet. Men samtidigt, såhär nära har ingen av oss varit sen jag började. Det får en att tänka till. Jag önskar dock att ledningen tänkte till också. Det kanske inte är optimalt med 16 patienter på en vårdavdelning med akut sjuka om man inte dessutom ökar personalstyrkan.
Men det är som att släppa en fis i rymden- ingen hör vad vi säger.
Tidningen nästa?
Inte då.
Hursom. Nu är vi trötta på att vara slagpåsar, vi vill också få flytta på en patient om den gör något som skadar personal. Får vi det? Nej, då flyttar vi på personalen som blir skadad istället. Det är helt sjukt. Får vi högre lön för att vi tar emot patienter från andra avdelningar där de inte kan hanteras? Nej. Vi får inget. Vi får bara skit.
Det känns inte som att någon hör vad vi säger heller.
Har varit superskönt att va ledig i två dagar nu, men nu blir det helgjobb igen. Kommer vi va full styrka eller får vi som vanligt gå kort? Det är oacceptabelt men ändå händer det jämt. Finns inte folk att ta in, det kanske inte behövs. Kanske. Vi är en akutavdelning, det behövs. Punkt.
Jag hoppas att min medarbetare fixar att komma tillbaka till vår avdelning, känns så onödigt att bli av med en till på grund av våldsamt beteende hos patienter. Sätts det in extravak på grund av risk för våld så tycker jag att man sätter in tvåpersonsvak med en gång. Nu hade personen tur, det hade kunnat gå mycket värre.
Mycket värre.
Jag är inte särskilt rädd av mig, jag vet om riskerna med jobbet. Men samtidigt, såhär nära har ingen av oss varit sen jag började. Det får en att tänka till. Jag önskar dock att ledningen tänkte till också. Det kanske inte är optimalt med 16 patienter på en vårdavdelning med akut sjuka om man inte dessutom ökar personalstyrkan.
Men det är som att släppa en fis i rymden- ingen hör vad vi säger.
Tidningen nästa?
Gamla minnen och nya.
I fredags packade jag och min vän L-snuttan in oss i bilen och hälsade på vår fina Grapen. Vi hade en underbar kväll med vin, varma mackor och massor med godis. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Det är underbart att man har såna vänner. Vänner som man träffar alldeles för sällan, men när man väl träffas är det som om ingen tid alls har gått emellan. Jag har så många fina vänner. Utan dem vore jag så lite.
Det är när man tänker på vännerna man har som man ser sig själv, jag är bra. Jag är bra, för mina vänner är bra, bättre, bäst!
Det har varit mycket minnen nu.
Nöten och jag har ramlat in i nåt sorts minnesfack. Vi pratar dock inte bara gamla minnen, utan skapande av nya. Harmlöst men livsfarligt samtidigt. Att det ska va så svårt för oss att låta bli? Problemet ligger väl i viljan kanske. Jag vill inte låta bli, han vill inte låta bli.
Vi får väl se vad som händer.
I helgen har jag även hunnit titta på tre filmer med finaste Kombon. Vi har även lyckats gå ut och gå med en stor liten björn. Söt var han. Kombon är också söt, det kommer va konstigt sen om en månad och lite till när vi inte ligger i varsin soffa och är söta. Men, det är en senare fråga.
Här och nu är jag ändå rätt tillfreds med livet om än något förvirrad. Men förvirringen är ju ingen annans fel än mitt...och möjligen Nötens också.
Nej...nu är det dags för iordningsställande av hår och ansikte, sen blir det patienter och arbetsledande verksamhet. Fina timmar hoppas jag.
Bara jag kan sluta tänka på hans händer någon gång...
Det är när man tänker på vännerna man har som man ser sig själv, jag är bra. Jag är bra, för mina vänner är bra, bättre, bäst!
Det har varit mycket minnen nu.
Nöten och jag har ramlat in i nåt sorts minnesfack. Vi pratar dock inte bara gamla minnen, utan skapande av nya. Harmlöst men livsfarligt samtidigt. Att det ska va så svårt för oss att låta bli? Problemet ligger väl i viljan kanske. Jag vill inte låta bli, han vill inte låta bli.
Vi får väl se vad som händer.
I helgen har jag även hunnit titta på tre filmer med finaste Kombon. Vi har även lyckats gå ut och gå med en stor liten björn. Söt var han. Kombon är också söt, det kommer va konstigt sen om en månad och lite till när vi inte ligger i varsin soffa och är söta. Men, det är en senare fråga.
Här och nu är jag ändå rätt tillfreds med livet om än något förvirrad. Men förvirringen är ju ingen annans fel än mitt...och möjligen Nötens också.
Nej...nu är det dags för iordningsställande av hår och ansikte, sen blir det patienter och arbetsledande verksamhet. Fina timmar hoppas jag.
Bara jag kan sluta tänka på hans händer någon gång...
Beroendeproblematik.
Jag har ett drogproblem, jag är beroende av den där kicken det ger att prata med honom. Se hur långt från det första oskyldiga ordet vi kommer.
I flera dagar har jag gått runt och undrat om jag gjorde rätt som satte punkt, speciellt som punkten hela tiden verkar flytta på sig.
Våra världar är så långt ifrån varann just nu, och vi saknar den värld vi delade.
Ingen av oss vill glömma den andre, det skulle innebära att säga upp all kontakt och radera varandra från varandras liv helt. Något jag aldrig skulle kunna, även om jag vet att det vore det som skulle krävas för att lätt gå vidare. Men ska det va så lätt då? Om man tyckt om en person och fortfarande gör det, då kan man väl helt sonika inte välja den lätta vägen bara för att?
Han vill inte göra det heller. Han säger att bortglömd är det sista jag blir. Han saknar tiden både här i Ingenstans och tiden vi haft efteråt med mysiga msn-chattar, sms och telefonsamtal- och vår oförglömliga hotellnatt.
Om det är nåt som skulle vara svårt att glömma så är det väl den tiden där, hela grejen var ju bara så tokig. Jag önskar att jag någon gång hade ett ärende upp dit igen, så vi kunde ses och prata ut ordentligt.
Krama ur det vi behöver få ur oss, vara på det sättet som vi minns oss bäst. Så som vi alltid var. Vi matchade varandra så perfekt, varför tog vi inte till vara på det? Varför lät vi en massa trassel alltid vara i vägen?
Hej, jag heter P och jag har ett beroende.
Tror visst jag kommer älta lite igen....
I flera dagar har jag gått runt och undrat om jag gjorde rätt som satte punkt, speciellt som punkten hela tiden verkar flytta på sig.
Våra världar är så långt ifrån varann just nu, och vi saknar den värld vi delade.
Ingen av oss vill glömma den andre, det skulle innebära att säga upp all kontakt och radera varandra från varandras liv helt. Något jag aldrig skulle kunna, även om jag vet att det vore det som skulle krävas för att lätt gå vidare. Men ska det va så lätt då? Om man tyckt om en person och fortfarande gör det, då kan man väl helt sonika inte välja den lätta vägen bara för att?
Han vill inte göra det heller. Han säger att bortglömd är det sista jag blir. Han saknar tiden både här i Ingenstans och tiden vi haft efteråt med mysiga msn-chattar, sms och telefonsamtal- och vår oförglömliga hotellnatt.
Om det är nåt som skulle vara svårt att glömma så är det väl den tiden där, hela grejen var ju bara så tokig. Jag önskar att jag någon gång hade ett ärende upp dit igen, så vi kunde ses och prata ut ordentligt.
Krama ur det vi behöver få ur oss, vara på det sättet som vi minns oss bäst. Så som vi alltid var. Vi matchade varandra så perfekt, varför tog vi inte till vara på det? Varför lät vi en massa trassel alltid vara i vägen?
Hej, jag heter P och jag har ett beroende.
Tror visst jag kommer älta lite igen....
