Vad jag bryr mig om nu

är att se din blick så sårad, när alla löften klingar falskt


Ännu en dag där jag inte fick så mycket gjort efter jobbet. Gick en utbildning idag, ska gå imorgon igen. Den handlar om ICF och än så länge förstår jag inte riktigt vad det ska röra mitt jobb. Det de talade mest om kopplades till sjukskrivning, och jag är inte ansvarig för sjukskrivningar- men min lilla inre röst säger att det kanske är så att vi ska bli det också...Snart behövs det inte några läkare tror jag. Sjuksköterskorna gör ju ändå det mesta jobbet liksom.

Doktorn är ju mer som en apotekare.

Nää, nu överdrev jag men...jallafall.

Jag ville egentligen skriva nåt vettigt, men jag tappade orden. Känns som att jag har orden därinne, men så fort jag ska till att skriva gömmer de sig. Det stör mig. Det stör mig nåt enormt.

Men, imorgon är ju en annan dag iallafall.


Visst känns det fint att va vid liv, en dag till

Jag skulle bli lycklig

bara du gav dig av


Det där med att få saker gjorda. Inte min grej den här veckan heller. Vet inte vad det tagit åt mig, hösten som tagit orken kanske. Men det har ju vart så fina höstdagar, det borde inte vara så. Jag borde gå långpromenader och vara någorlunda pigg. Det är jag inte.

Idag var det rättegång. Brorsans vårdnadstvist börjar gå mot sitt slut. Brorsan hade många vittnen på sin sida, exmaran hade ett, som ljög. Oddsen bör ju vara på hans sida. Dock kan man inte lita på det svenska rättsväsendet.

Tänk på att bädda sängen.

Nää, apropå sängen. Jag har ju lyckats ta mig dit, dags att stänga igen de naiva små blå ögonen. Låta sömnen svepa in, vet inte hur jag ska kunna somna dock. Sov ju flera timmar på soffan igen.


Jag önskar...


Jag vill bara hitta lite happy feeling igen, det är så tråkigt att ramla in i det här negativa tankehjulet- nej jag är inte där hela tiden, men jämfört med hur jag en gång var så....äsch, jag vet inte. Jag är väl bara sån nu igen.


Jag är väl bara sån..


Drömmar om brev

Drömmer om det där brevet igen. Det jag skrivit så många gånger i mitt huvud men aldrig satt på pränt på riktigt. Avslutande.

Jag tror jag behöver skriva ett brev för att avsluta för mig själv. I slutänden behöver jag kanske inte ens skicka det, men skriva ner vad jag vill få sagt och ha det framför mig; ja det kanske kan vara bra.

Mina drömmar kanske kan ta sig en annan vändning då åtminstone.

Vi får se...






Falla pladask och bli förförd av en fluga?

Helgen har vart en riktig käftsmäll med roligt! Töserna som man kan likna vid Piff och Puff är riktiga små skrattbomber. L-Snuttan verkade nöjd med sin present och Grapen förväxlade mitt bröst med en fluga.

Lite dåligt av oss att det inte blev massor med fest efter lördagskvällens show, men man börjar ju bli på ålderns höst. Ladies Night var riktigt kul faktiskt. Kanske något föråldrat av en att sitta och skrika över grabbar som showar, men hey man är väl kvinna med hormoner?
Skönt att veta att man fortfarande kan reagera över snygga karlar...

Annars igår tyckte jag visst att det var läge att falla platt pannkaka mitt på stan; kom undan med lite skrapsår och massor med skam. Petade en kvinna i baken när jag föll. Som tur va slapp jag ju slå mig illa iallafall.

Well, nu är det snart ny vecka. Börjar med en ledig måndag och det gör inte ont alls faktiskt. Då ska jag ta tag i tvätt och städ av hela lägenheten, ska dessutom tvinga mig ut på en promenad och ringa lite om Norge.

Planer, planer.



Trött på inget, trött på allt

Varje morgon som jag inte jobbar försöker jag komma upp före nio, varje morgon misslyckas jag med det kapitalt. Oftast kommer jag upp före tio.

Hatar att jag inte kan komma igång med promenader, spring igen. Hade ju en så himla bra rutin.

Nu bara; NJÄÄÄÄÄ!

Well..kanske lyckas med det igen.

Inte bara det jag inte kommer igång med.

Städa vore ju också en grej som vore bra. Får göra det imorgon efter jobbet.

Helgen är jag ju bortrest iallafall. Kul som fasen ska det bli!

Längtar!

Play a song for me

Måndag igen. Idag har jag dock varit ledig, vilket uppskattas efter en helg med jobb.

Ringt och kollat lite grejer, jobbet fortfarande oklart om det blir mitt, vårdförbundet fick inte upp lönen- jag är oengagerad och hade inga mål i våras- lögner. Mål hade jag visst och engagemang hade jag mestadels av året dock inte när jag var nere men fick ju inget stöd då heller..menmen...moving on.

Får jag inte jobbet så är det ju bara att dra någonannanstans.

Söker norsk legitimation.

Pengar är ju bra att ha hursomhelst liksom.

Har varit och ätit med Herr A idag också i min gamla hemstad. Trevligt. Han har en ny flört på gång som han har lite hopp om att vara något att ha. Jag håller tummarna.

Annars fick jag en operationstid idag också till fredag vilket innebar att etsbron skulle dras ut imorgon och jag skulle gå tandlös i helgen, men då jag ska iväg på en hemlig resa med mina två töser så kände jag att nää...inte nu inte. Alltså blir det i november som de sagt till mig från början.

Annars har jag ju nåt som heter kronisk gingivit också...men det har ju inte min ordinarie tandhygienist upplyst mig om, tur jag fick veta det nu iaf..kanske jag har några år att rädda mina övriga tänder på.

Känner mig lite bitter på livet idag, fast jag egentligen inte behöver vara det.

Inatt drömde jag förresten att jag skrev ett långt avslutande brev till den där Nöten...och han fattade plötsligt allt. Och sa: Förlåt. Och menade det.

I drömmen kan allt hända.


Not in this lifetime?


Oh by the way..

I don't miss you at all...only when it's dark...and cold...and...

Jaa, haft en liten svacka igen. Helgen gick bort i jobb, sömn och några tårar. Tårarna var salta och sved rätt bra. Men, lika bra att låta dem komma när de knackar bakom ögonlocken antar jag.

Nu går jag och väntar på ett lifechanging besked (passar till dig Syrran) och hoppas på att det blir det jag vill helst! Kanske ändrar det ingenting, men kanske ändrar det allt.

Och bara lite skulle göra mycket just nu.

Det är konstigt att vara där jag står just nu, det är liksom som att jag står på samma ställe och tittar bakåt bara för att det just nu inte finns något framåt; alltså...det gör det ju alltid, men nu när jag inte vet om jag får det jobbet eller om det blir det andra jobbet; ja då känns det liksom som att framåt är svårt att titta på...för det gömmer sig bakom alla träd....eller något.

Ja jag vet inte...att titta bakåt gör ingenting lättare iallafall. Alltför ofta längtar jag tillbaka till den tid som flytt och alltför sällan tar jag tillvara den tid som är nu...

Kan ju ha att göra med att jag för tillfället inte har så roligt, jobbet är en klump i magen som jag bara måste gå med tills jag slipper...men...när slipper jag? Älskade jobbarkompisar som driver mig till vansinne visst, patienter som faktiskt även om de är jobbiga mycket av tiden ligger mig varmt om hjärtat- jag vill inte lämna fast jag vill...det hade vart lättare om det inte varit så tungt nu. Kanske skyller jag på chefen men...hon tar och hon ger ingenting.

Well..

Lite funderingar bara..



Just a little bit and maybe I'd get there

Ge mig mer

Gillade statusar och tystnad, det är allt som är kvar.



Orättvist.


Oron i bröstet

Ja, igår var verkligen en mörk dag. SD har kommit in i den svenska riksdagen, ett parti som sätter värdet i att alla människor ska vara som dem. Inga olikheter ska förekomma. Du ska vara svensk, helt svensk om du ska bo i Sverige. Lämna din identitet där du kom ifrån.

Skrämmande Sverige.

Men det man måste komma ihåg är att vi var 95% eller däromkring som inte röstade in dem. Det måste betyda nåt.

Just nu skäms jag dock över det här landet.

Men vi skäms ett tag, gråter ut vår sorg och vi kommer igen- kom igen, det är bara 4 år, vi får städa upp under tiden: och inte vara tysta!



Can we do it? Yes, WE CAN!

Två veckor senare..

Är du arg på mig?

01.59 på natten kom frågan jag visste skulle komma, jag visste bara inte när. Som tur var har jag ändrat ljudet och vaknar alltså inte av det lilla blippet så svaret till han kom imorses.

Nej. Pröva en annan känsla. Vill du prata om de så kan jag ringa eller så kan du ringa orkar inte ha ännu en smskonversation eller facebookmailande. Men vill du inte de så förstår jag.

Då förstår jag att du var full som en get inatt igen och bara var tvuuuuuuungen att få ett svar på något du borde undrat för två veckor sen..

Gash.



Grow up and be a man for fuck sake!

Aint got nothing to say

Ibland har man så mycket i skallen men det är så svårt att få ut det att till slut blir det som att man inte har något alls att säga.

Jag tror jag har en sån dag idag. Det känns som att jag vill få ut en massa men det går inte.

Inatt drömde jag, jag drömde något för första gången på länge (jag vet att man drömmer varje natt men jag räknar inte det när jag inte kommer ihåg att jag drömt) och det var en konstig dröm, vilket iochförsig de flesta av mina drömmar brukar vara. Vad jag försöker komma fram till är att det känns bra, jag har saknat drömmarna.

Vilken vecka det har vart, känns skönt att bara vara hemma och klia sig i naveln faktiskt, även om det hade varit roligare att va på äventyr med Syrran och T-Boo till exempel. Men snart nog, snart nog.

Imorgon är det valdag också, jag vet vart min röst hamnar och jag hoppas på ett regeringsbyte. Må så vara att jag kanske inte hamnat så illa till de senaste fyra åren, men jag vet och känner människor som har och ett sånt Sverige vill jag inte vara med och bidra till.

Jag hade visst lite att säga..



Dansa, fastän hjärtat brister


Borstar av mig dammet

Och kommer igen!

Så många som stöttar mig och hjälper mig i det här. Det är så fint.

Jag har Syrran på andra sidan skärmen, jag har mina föräldrar och syskon och jag har ett helt gäng bakom mig. Det är fint. Det läker mig.

Idag har chefen ringt angående att de ringt på mig från intervjustället, hon var glad för min skull men påpekade att jag ska tänka på attityden i framtiden- då talade jag om att jag faktiskt tagit upp detta med vårdförbundet och att det inte var okej att säga som hon gjorde och grunda lönen på attityd. Då hade hon ju helt plötsligt fler kriterier, det hade inte vart läge att ta upp dem i tisdags då?

Vi ska sitta ner nästa vecka och gå igenom detta, och jag har begärt att få det skriftligt. Sedan är det upp till vårdförbundet att gå igenom om det gått rätt till. Hursomhaver, lönen kanske inte ändras ett skit men hon ska veta att man inte lägger fram saker på det okonstruktiva sättet som hon gjorde.

Och jobbet som kan bli mitt- jaa, de vill ju ha mig snabbare där än jag kan ge dem. Jag behöver tid för lägenhetsletande om inte annat. Sen har jag ju sökt flera andra bland annat drömjobbet. Dit ringde jag idag för att se hur det går med rekryteringen- och de ska höra av sig i eftermiddag eller imorgon. Det andra jobbet fick jag ytterligare en tidsfrist på, måndag har jag på mig att komma fram till något eller det är väl mer de som har något att komma fram till- jag har sagt att det är tre månader som gäller, så är det.

Håll tummarna för mig därute!


Låt aldrig någon trampa på dig, du är värd bättre än att behandlas som en dörrmatta

A ton of bricks..

Känslan från igår har inte släppt. Jag är värdelös. Jag duger ingenting till.

Tårar. Massor av tårar.

Jag vill aldrig gå tillbaka till jobbet igen. Jag har sagt det förr att chefen är ett pucko. Men nu har hon ju verkligen bevisat det. Jag tog mod till mig och frågade en arbetskamrat om vad hon tyckte. Hon vart förvånad, vilken attityd?

Lite bättre till mods efter att ha fått läsa det hon skrev och även det en annan kollega till mig skrev. Känns bra att veta att jag inte tror att jag är bättre än vad jag är, men det känns för jäkligt att veta att det inte hjälper.

Försöker ordna så jag kan ta mig härifrån snart, arbetsintervjun ledde ju till något som kan bli bra. Men jag behöver lite mer tid än vad de kan ge mig. Får se om jag kan övertyga dem om att det är mig de behöver där.

För jag vill, jag vill, jag vill bort härifrån.

Jag kommer dö härnere annars, inte rent fysiskt men psykiskt.

Man får inte ha attityd..

Fick reda på min lönehöjning idag. Med orden:

Du är en av de som fått sämst höjning på grund av din attityd

Okej? Men att jag är bra på mitt jobb då, omtyckt av personal och patienter? Vart finns det i ekvationen?

300 kronor fick jag. Medans en annan får 1200 kronor...jag hade vart nöjd med 500.

It sucks.

Bara vetskapen att herr Buttlick förmodligen ligger i högre lön gör mig så jävla lack. Han gör misstag och är inte omtyckt av någon...förutom chefen då...hon får ju sin röv slickad varje gång hon ser han. Nää, tack och lov att jag är på väg bort. Kommer inte ställa upp på några extrapass eller något nu, glöm det.

21400 efter två år som sjuksköterska, grattis.


Bröllopsklockor ringa..

Idag var det bröllop igen. Och vilket bröllop sen!
Min kära fadder och kusin firade bröllop idag, hon och hennes blivande man gifte sig i allmogestil. Det har varit full rulle precis hela dagen. Så kul!

Nu är jag lite rund under mina fötter och tyvärr redan hemma, hade ju vart störtskönt att få fortsätta hela natten lååååång! Menmen...hade inte med ombyte så jag kunde sovit över hos någon till imorrn. Klädd i 1800talskläder är det inte det roligaste att ta sig hem dagen efter kanske..

And you know what:

Inte en tanke på Nöten; jag har inte velat smsa, jag har inte velat ringa..

Okej, en tanke då...men det var ju bara en tanke om att jag inte tänkt...so give me some cred please.

Ringt till mina underbaraste; de är mig mer kära än livet...ibland önskar jag att jag sa det oftare till dem...men...jag tror de vet.

Livet går rätt bra ändå just nu..intervjun i torsdags satt ju som ett smäck, har lite kvar att ta reda på men....it could be interesting..

Jao...så är de...


Fisken i sjön sover nog nu...
ELLER
vad tror du?

But I need you now..

Ja, hemkommen från en kräftskiva, där jag käkade räkor, svimmade och till slut drabbades av ryggvärken från helvetet.

Min själ mår dåligt och därför ger kroppen upp ? ? ?

Inte vet jag. Läskigt var det iallafall när jag svimmade sittandes på en bänk ätandes räkor, tänkandes:
Men herregud, såhär full är jag ju inte? Å gud jag får en stroke?!

Trodde ju dessutom inte att jag svimmade helt bara att jag var på väg, men T-Boo och de närmaste bordsgrannarna berättade att jag slog i bordskanten och allt. Sjukt konstigt.

Och senare ballade ryggen ur. Tack för den televerket.

Och nu kan jag inte sluta sakna den där Nöten. Han som har noll koll badboll...men som jag ändå någonstans långt därinne bara tycker så bra om...men måste ändå släppa taget om.

Han skrev iallafall att han betett sig som en idiot..det var väl en ganska okej sammanfattning. Det är som det är, och något annat blir det inte. Insikten gör ont...men...ändå inte lika ont som min rygg gör för tillfället.

Så med det...godnatt och sovgott, vem än som behagar läsa mina ord...



It's a quarter after one, I'm a little drunk and I need you now.
I said I wouldn't call but I lost all control and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now.



I guess I'd rather hurt than feel nothing at all.




Telefon ringde...

och jag svarade. Men först gick jag och tog en klunk jäger...för att inte kunna köra någonstans.
Visste ju vad saken skulle gälla liksom. Kom ju två sms först som jag inte svarade på.

Jag....men alltså....snälla....hämta mig.....Jag...jag....jag är ju kär i dig..

What? Ja, jag ifrågasatte ju det rätt skarpt och sen övertalade han mig att åka in till Ingenstans så jag fick prata med T-Boo om det och hon skulle köra. Hur som helst så blev det aldrig av, han gick i däck tydligen.

Och jag?

Jag blev ledsen såklart, skrev att han talade bullshit som vanligt och jag hoppades att han råkar ut för någon som han.

Imorses fick jag ett mess.

Nej det var inget skitsnack, saknade dig men var jättefull. Sorry

Jättefull, no shit sherlock. Hursom har jag frågat om det där med kär också...jag menar har han inte kläckt det på tre år och säger det igår...liiiiiiite svårt att tro på det samtidigt som det känns som en jävligt onödig sak att kläcka bara för att få ligga. Ärlighet räcker rätt långt. Längre faktiskt.

Jag är arg och ledsen på samma gång, snälla släpp mig nu....eller bevisa att det är värt något.




Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur dina ögon, som en svår och jobbig grej



Och för övrigt hatar jag ordet sorry, det är ett meningslöst förlåt tycker jag...säg förlåt istället, det betyder något..

Något roligt!

Man kan ju försöka se det positiva i livet också..

Inatt jobbade jag till exempel över, det kan ju bli någon extra krona i den skrala sjuksköterskekassan. Förut ringde det om en arbetsintervju på ett av jobben jag sökt...KUL!

Då blev man änna glader och kunde inte sova mer heller...så kommer väl inte vara piggast i världen idag kanske, men ska inte göra nåt speciellt idag så det gör minnsann ingenting! De vill dock ha anställning ganska omgående och det kanske inte riktigt är helt lätt och genomföra, men hey, då har jag iallafall fått en erfarenhet till! Arbetsintervjuer är ju inget man genomgår varje dag liksom!

Ja, det skulle ju va helt fantastiskt att bara ha en liten stunds färd till den där Syrran, hon som fått jobb och en liten lägenhet nu. Så glad för hennes skull! Äntligen lite positivt!

Nää, nu ska jag fortsätta se dagen i ett nytt ljus och fortsätta glömma det som smärtar bakom ögonlocken.



Glöm det!

"Vill ni passa på att träffa mig när jag är där är det bara att ringa. Eller så hittar ni mig på kåren där jag antagligen kommer glida runt och vara lite lätt berusad."

Jag säger bara: NEJ TACK och GLÖM DET!

Usch. Förbannad blir jag. Träffa gamla vänner och skrämma nollor ska han göra, jag då? Var vi aldrig vänner? Nej, uppenbarligen inte. VI har ju INTE känt varandra i fyra år varav TRE var något mer än vänner. Men tack, kära Nöten för att du än en gång pissar rakt i ansiktet på mig. Det behövdes.

Jag inser nu att jag kan glömma allt det där som du någonsin sagt, allt var falskt och bedrägeri.

Fint.

Tack.


Besviken...
Tänk om jag kunde mena allt det här...utan att fälla tårar?


Vill ha allting

Jag är arg. Jag är så arg så att jag snart tar fram hans nummer och skäller på honom! Men vad skulle det hjälpa? Han vet ju inte ens att vi inte har kontakt längre.

Det gör mig ännu argare! Han har inte ens märkt att vi slutat prata....eller snarare så bryr han sig inte.

Åå här sitter jag och gör precis det.

Dumt!

Jag kan inte rå för det bara. Så mycket tid som gått och så spelar det liksom ingen roll.

Jag spelar ingen roll

Damn you!

Hoppas han hör av sig en dag så jag får chansen att spy ut allt på honom, men det kommer ju inte hända.

Damn you!!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0